I söndags var det dax att fira sessan ännu en gång. Den här gången bjöds kompisar och ännu en gång insåg vi att det stämmer när lärarna säger att pojkarna på skolan flockas kring henne :) Det var många söta pojkar som uppvaktade och tog hand om henne.

Det bjöds på mat och glass med grädde och Stefans hemgjorda chokladsås.

Förutom god mat, glass, godis och annat gott busades och Stefan hade i stunder 8 barn över sig som drog, busade och njöt av att få hans uppmärksamhet. Elgitarren kopplades in i förstärkaren och Stefan spelade för ungarna.

När partyt var över var jag, Stefan och barnens pappa slagna hjältar, precis som ungarna.

Nu är det dax att förbereda sista julfixet. Sill ska läggas in och skinkan köpas, allt för att packas in i bilen tillsammans med exmake, hundar, ungar, make, julklappar och annat smått. Innan det, den 22 december ska det firas jul i Lund hemma hos älskade Z och A, de fyra barnen som bor där, de två i Z´s mage och så familjen Bodström.

Kärlek!

.....till allt det som är runt mig just nu i mitt liv.

Det är intensivt, stressigt, vackert, juligt, romantiskt, kul och utvecklande att vara Jag just nu. Men det är UNDERBART!!!!

Har mycket i skolan och på måndag är det redovisningen som gäller, en del teater, solosång och annat spännande.

Det fixas julkort, julgott, julklappar, julgranen är levererad från de småländska skogarna, på fredag kommer älsklingsungarna, Stefan är löjligt snabb med sin utbildning och är så snabb så hans lärare aldrig har haft någon som är så snabb och duktig, heja dig älskling...snart är du i mål!!!

På söndag vankas det party för sessans kompisar som kommer hit för att fira att hon fyllt år. Vi ser till att backa upp bra och barnens pappa kommer också att vara här hemma...tre vuxna, tokiga och busiga tokar som kommer underhålla och servera en hel drös ungar...det är livet!

Det har firats lucia och på prinsens dagis var det utomhus på kvällen...vackert och vi var så stolta alla tre över sötaste tomten.

Lite bilder...sen godnatt!

Jag skulle kunna lägga tusentals ord på att beskriva hur hemskt jag tycker det är att en förvirrad själ spränger sig själv i luften, utsätter oskyldiga liv för fara och lämnar sin familj kvar på jorden med alla frågor. Dessutom har han mage att påstå att det är i Guds namn.....Det var i sitt eget namn har gjorde detta vansinnes brott. Att skylla/påstå att det är i Guds namn visar på fegheten och okunskapen denna typ av individer besitter. Det är tragiskt och oroande!!!

Jag tillhör skaran av individer som varje dag är tacksam över det liv jag får leva. Livet har lärt mig att inte ta någonting för givet och jag inser idag att min livsväg har gjort mig till den starka och trygga kvinna jag är idag.

Och just med tanke på att jag vet hur skört livet är blir jag i stunder som den här än lite mer fundersam. Jag vet hur snabbt livet förändras.

Vänner har dött i cancer, precis som släktingar till mig. En vän valde att ta sitt liv, andra har lidit i sina äktenskap, några har haft jobbiga separationer, någon har och lider över sin sexuella läggning, någon saknar pengar.....Många är de jag älskar som lider, mer eller mindre. Även jag kan sörja saker som skett i mitt liv, men jag har kommit till en punkt där jag ser att det har varit och att leva i nuet är det mest underbara och hälsosamma.

Därför ställer jag mig undrande till att det finns individer som inte vaknar ur sin dvala och ser hur liten världen runt dem är. Att jorden inte snurrar enbart runt dem själv. Att inte barn som har "valt bort" sin pappa inser att de bara har just en pappa, att kvinnan som födde en son för 40 år sedan inte verkar känna någon typ av samhörighet till sitt barn utan mest smutskastar.....och vänder kappan efter vinden. Det är beklämmande att det inte händer något i deras världar...samma värld som vi andra lever i. Det är en sorg både för mig och Stefan men idag vet jag att han kan hantera det......Men det gör det inte mer sorgligt för den sakens skull.

Nu får ni vakna!!!! Sluta gräva i det som varit och jag vet att ni alla läser här.....av någon märklig anledning ;)

Se er omkring, hur viktig är det att hålla fast i något som ni inte ens själv verkar förstå längre?!

Plötsligt står vi där, mitt i infernot av eld, hat, sorg och död....då är det för sent.

Nu ska jag krypa ner i min varma säng, tänka på den mysiga adventsfikan vi hade med barnen och deras pappa ikväll och minnena av Stefans och min sköna helg.

" Vänlighet är den gyllene kedja av vilken samhället hålls ihop "

Goethe

...på allt möjligt spännande. Tänk så mycket en liiiiiten källare kan rymma.

Många säckar som ska till tippen lyckades vi få ihop. Men framförallt var det en spännande resa i tid och rum.

Många söta teckningar som Stefans barn gjort som små, kläder sen de var små gullungar, dagböcker, skolböcker och fotografier.

En hög barnböcker både från deras tid som små och Stefans underbara serie, Min Skattkammare som nu står i nya bokhyllan till mina små älsklingar.

Mor och Farsdags kort som Stora dottern gjort som liten, kul teckningar som stora sonen ritat där man tidigt ser hans talang för tecknandet. Något han tydligt har fått från sin fina pappa.

Nu är källaren färdigrensad och fru Bodström är en trött kvinna.....

Kärlek!

....har jag nu varit Stefans "Lilla Anna". När dottern i onsdags fyllde sju år var det tre år sedan jag fick min första, varma och insiktsfulla kyss av Stefan. Där och då, mitt i natten med det vacka landskapet runt oss visste vi att det var det här vi hade väntat på hela våra liv.

Idag firar vi det genom att äta sushi i Ystad när vi båda är klara i skolan.

I kväll blir det ännu lite mer hjortronglögg med mörk rom i framför brasan.

Nu ska fru Bodström bege sig ut på nya äventyr.

Kärlek!

Vår älskade sessa har firat sin födelsedag Big Time må jag säga.

Massvis med paket, stora Lego paket, skrivböcker, pennor, halsband, kläder, Pet Shop, En drös med spel och säkert en del till som den nu något trötta mamman har glömt bort.

Det är en glädje att få vara mamma till mina två älsklingar.

Idag för sju år sedan kom hon, den liiiiilla sessan. Under omständigheter som jag inte önskar min värsta fiende. Där i ett ögonblick dog vi båda två och det blev katastrofsnitt. Efter det tre månader i Von rosens skena då stumpan hade en höftledsluxation. Jag hade en skön tid då barnens pappa redan då hade ett jobb där han kunde vara hemma långa perioder men ändå tjäna bra med pengar. Så i fyra månader njöt vi av lilla underverket, varje dag.

I dag, sju år senare har vi en underbar dotter som i skolan ligger många årskurser före sina klasskamrater, en glad och snäll tjej som är lycklig över att ha två familjer och två hus och två rum. Lyxliv enligt min lilla sjuåring.

Idag var det enda molnet på skyn hennes undran och saknad över stora dottern som hon någosntans hade önskat skulle höra av sig.

Svårt att förklara för en liten flicka....Plötsligt käcker hon ovetnade om vad hon säger : Konstigt att hennes mamma inte kör henne hit, man ska vara snälla mot varandra. Hon är söt vår tjej. Om än sviken av någon hon älskade mycket, men hon har visat sig vara stark ungen!

Nu ska stolta fru Bodström S O V A för att orka upp till praktiken imorgon!

Grattis till sessan, till sessans pappa, till mig själv och till Stiffe som har fått en underbar bonusdotter.

Över och ut!

Vilken helg, och framförallt vilken julkänsla!

Jag och Stefan tog med oss Sessan på julmarknad på Björnstorps slott. Mysigt, vackert, stämningsfullt och en smula romantiskt.

Lillprinsen var hos sin pappa och körde bilbana. Han har bllivit en hejare på det och är så duktig så han får använda sin pappas bilbana som är värd över 30.000 kr....galet men kul. Snart ska för övrigt Stefan och kusin D dit och köra bil och dricka öl har jag hört...trevligt, trevligt.

Efter julmarknaden kom prinsen med sin pappa hem till oss i lilla huset och tillsammans bakade vi underbart goda Lussekatter.

En skön eftermiddag och kväll och barnen har varit så nöjda med att ha oss alla här hela kvällen.

Imorgon är det dax för ännu en vecka VFT och det ska bli skönt att få komma ut till de fina ungarna igen.

Nu.....Godnatt tätt intill!

Det finns vissa saker som får mitt hjärta att bli lite extra varmt. Som igår när Stefan drog igång bakningen av Klenäter och vi alla lyssnade på julmusik så det stod härliga till. Barnen lekte, skrattade och busade. Jag och Stefan klurade på vilken glögg som var bäst, Hjortron eller Choklad och Chili. Och hur mycket rom som var godast att ha i. Baket höll på sent in på kvällen och trots att ögonen gick i kors på de små liven höll de sig vakna för att få smaka på kakorna och mysa vid bordet tillsammans med oss. Stefan var en lycklig man som njöt av att ha barnen runt sig och lät dem hela tiden vara men i bakningen. När vi smakat första Klenäten utbrister han plötsligt..."De har klenäterna är de godaste jag ätit och gjort...antagligen för all kärlek som finns runt mig den här gången" Han har inte bakat just den här sortens kakor på minst fyra år fick jag veta. Den här gången var han älskad hela tiden och hela vägen. Tänk vilka underverk kärlek kan göra!!

Idag tog vi oss upp tidigt för att åka till Tomelilla med barnen för att gå på avslutning på simskolan. Väl där mötte vi upp barnens pappa och tillsammans avnjöt vi först prinsens grupp som visade upp vad de lärt sig, följt av sessans grupp. Vi var antagligen den mest stolta familjen i hela simhallen......vi klappade mest och högst och var alla tre så innerligt stola över de små liven.

Nu ska fru Bodström tassa ner till sessan som spelar xbox med Stefan. Om en kort stund ska hon hoppa i säng och jag och Stefan ska fortsätta på vårt glöggdrickande och njuta av livet.

Puss!