...har jag haft idag och de närmsta dagaran fråmåt ser ungefär likadana ut, skönt!

Tog en tur till Åhléns i Ystad idag där jag handlade lite praktiska saker till vårt hem men även fyra pocketböcker...köp fyra betala för tre, superklipp!

Stefan mötte upp där efter skolan och efteråt åkte vi hem och har haft en skön kväll framför brasan. Tittade på den fina filmen " Under Toscanas sol" och njöt av att kunna vifta lite extra på tårna idag.

Imorgon ska jag lägga förmiddagen åt att plugga en liten smula och sen ta mig till min fina frisör för en lång stunds avkoppling och omvårdnad.

På torsdag kör kickboxningsträningen igång igen, tre gånger i veckan, härligt och befriande. I februari börjar jag på yoga i Malmö, på samma ställe som våra fina vänner L och J tränar. I vännen L och hans vackra fru J och deras barn finns så mycket mer än bara vänskap. Vår relation är full av närvaro, respekt, musikintresse och nu även Yogan.....Tack fina ni!

Efter att ha avnjutit en skön kväll med  min man med bra film, god bok, gott te, värmande brasa, busiga tibbar och vetskapen om vad som händer i vårt liv just nu kan jag konstatera att de flesta kvällar i mitt liv ser ut så här just nu. Avslappnade, sköna, kärleksfulla, spännande, sexiga och vackra....det är det lilla i livet som är det stora.

...tänds en annan. Det är något jag vill tro i alla fall. Det är något som när det gör ont ger en smula trygghet. Just den känslan gör också att jag kan gå vidare utan att gå under av sorg över vårt tunga missfall i juli 2009.

Sorgen och saknaden över livet vi aldrig riktigt fick möta är tung och är fortfarande en anledning till att jag funderar över om jag kan, orkar och vill bära ett barn igen. Jag är lycklig i det som är här och nu, min fina familj. Mina älskade barn som jag är så stolt över och på avstånd bonusbarnen och framförallt min älskade Stefan. Tiden får utvisa hur det blir, just nu är det gott att njuta av allt som sker i mitt och vårt liv.

När jag tänker på stjärnan som slocknade och känner sorgen kan jag med nästan ännu mer intensitet känna glädjen, förväntningarna, nyfikenheten och stoltheten över att två av mina äldsta och bästa vänner väntar barn, tvillingar.

I början av mars ska de komma enl alla uträkningar, men med tanke på att Z har varit sjukskriven länge redan på grund av kraftiga sammandragningar så kan det bli när som helst och ändå inte.

Min älskade Z, min vän sedan 12 år tillbaka och A, min barndoms vän och första kärlek som funnits i mitt liv i 20 år.

När Z hade landat efter sin skilsmässa från de fyra barnens pappa och mådde så där underbart bra som man gör när livet ler mot en, där och då såg jag till att hon och A fick umgås mycket. Det var många trevliga kvällar, helger och nätter här ute i lilla huset på landet. Matlagning, bak, vin, sång, kärlek, fniss och djupa samtal.

På Stefans och mitt bröllop var det svårt för de nyförälskade att slita sig ifrån varandra och jag njöt!!!! Massvis njöt jag av att vara nygift med världens bästa man, ha våra älskade vänner runt oss och att få se kärleken växa sig starkare och starkare mellan just Z och A.

Vilken tur jag har som får har er i mitt liv. Att z´s fryra underbara trollungar är som mina egna och att mina två liv är som hennes. Att blod inte är tjockare än vatten är bevisat i vår stjärnfamilj. En familj som välkomnat Stefan från början och sedan även A. Sann vänskap är underbar och vacker och jag älskar er så, syster och bror!!

Och Z, älskade syster....tack för att du funnits där, genom glädje och sorg och när jag och Stefan förlorade vårt skapde liv. Vi älskar dig!

Dagens bild: A och Z´vackra mage.

Dagens låt: En av tidernas vackraste och en viktig låt för mig och Stefan!!

Nu är det snart slut, barnens och mitt jullov. Stefan var bara ledig ett par dagar men han åker glatt iväg till sin skola och det går löjligt snabbt framåt. Vem vet, plötsligt är han på en oljeplattform i Norge och jobbar...två veckor och ledig fyra. Men som vanligt, en sak i taget och nu har han löjligt kul här och nu.

Barnen, som är hos oss även denna helgen har busat så det har stått härliga till. Stefan var ute en lång stund i trädgården med dem och grävde vars en snöigloo till dem inna de tog sina kälkar och begav sig ut i byn och åkte. Själv tog jag tilläfället i akt att plugga lite och göra det jag tycker är så mysigt, städa.

Lillprinsen älskar att städa, diska, laga mat, skotta snö, klippa gräset när det är säsong för det och vad det nu kan vara. Sessan är lite mindre intresserad av just dessa aktiviteter. Hon sitter mer än gärna framför dator, pluggar matte, läser böcker, bygger Lego eller pysslar.

Men i dag, kors i taket tog hon plötsligt tag i operation städa på sitt rum....vilket sällan behövs då jag alltid städar till barnen, just för att det är kul. Med tanke på hur sällan det sker skulle det dokumenteras med kameran så hon fick helt enkelt låna en kamera och ta bild på mästerverket.....Och det får ni ta del av här på bloggen idag :D

Imorgon är det sista dagen innan barnens pappa kommer och hämtar dem. Vi har utlovat Alice i underlandet, det obligatioriska lördagsgodiset och en och annan överrasking.

Men nu, alldeles mitt i nassan ska den här lallan se till att sova.

Det är som jag sagt massvis med gånger förr, det är det lilla i livet som är det stora.

Just en sådan dag har jag haft här hemma idag.

Barnen är i småland hos mina föräldrar och åker pulka hela dagarna och busar i snögrottan de har byggt på gården. Imorgon åker vi upp och hämtar hem älsklingarna. Eftersom att deras pappa är på semester i Spanien hos goda vänner till oss är barnen här till söndag.

Vi har ett mysigt program framför oss som vi tillsammans med barnen har kommit överens om.

På torsdag är det Band Hero och bakning har sessan bestämt. På fredag är det pulkaåkning i Orabacken utanför Sjöbo och en och annan korv som ska grillas.

På lördag har prinsen bestämt att vi ska se en ny film.

Eftersom att ungarna är i småland för att jag ska få läst de sista böckerna inför redovinsingen om två veckor tänker jag att jag får se till att bli klar med den sista imorgon innan vi åker upp till den småländska skogen. Annars får herr Bodström agera lekfarbror och åka iväg med skitungarna i helgen.

Det är så innerligt kul att läsa till lärare och innan julen beslutade jag mig för att göra min resa ytterligare en termin lång, alltså åtta spännande terminer.

På tal om mysig dag hemma i lilla huset på landet. Jag och hundarna har haft en mysig dag med tvättande, städande, undanplockning av julen, organiserat lite uppe i ateljén och givetvis, pluggat, pluggat och pluggat.

På måndag är det dax igen, CK soppor i tre månader och träning minst tre gånger i veckan. Det är så innerligt skönt och kul och det ska bli skönt att komma ner och träffa klubbkamraterna igen och köra de där tuffa passen där jag sparrar med männen som inte är rädda för att ta i då jag är kvinna. Ju hårdare och tuffare, desto bättre. Och tävlingsinstinkten är ju löjligt stark hos mig. Jag har tack vare, eller kanske på grund av den faktiskt knockat min kära make en gång i ringen. Nu är det på det igen :)

Nu ska jag njuta av min kopp te här i soffan och andas in och andas ut och samtidigt njuta av att julen har flyttat ut.

I år firade vi in det nya året tillsammans med Stefans vän sedan över tjugo år tillbaka. En vän som för övrigt är stora sonens gudfar.

Givetvis var det inte A ensam vi firade med utan även hans fina kvinna U, deras två söta pojkar och en del andra vänner till dem.

Vi njöt av god mat och dryck, charader tillsammans med alla barnen....och ja jag är en dålig förlorare men en ännu värre vinnare...Och ja!!! Mitt lag vann, GIVETVIS!

Jag fick njuta av att lyssna på A och Stefans historia och vilka vägar deras liv har tagit. Idag står de där som två vackra, kloka män som har kommit långt i sina liv. Och jag ser A som en kär vän redan.

Givetvis sköts det raketer, skålades in det nya året, pussades, kramades, kramades lite intensivare och vid halv två nattades trollungarna.

När vi vid halv fem kröp ner i samma säng som våra fina ungar var det en underbar känsla när Stefan håller om mig och lägger handen på ungarna och viskar i mitt öra " vilka fina barn vi har Fia". Ett nytt år kan inte börja bättre.

Nyårslöfte? Nja, jag känner att jag har infriat många redan. Men jag ska i mål med de sista kilona inför operationen och det blir kickboxning tre dagar i veckan med Stefan. Dessutom ligger en ny spännande termin framför mig och det är spännande att se vad som händer.

Dagar som denna får min själ att växa lite extra och jag kan när dagen lider mot sitt slut känna värmen och kärleken jag har fått ta del av idag.

Stefan hade halv dag i skolan idag och då passade jag på att slumra en stund framför brasan tillsammans med tibbarn. Sen tog vi en skön och kall promenad i det fantastiskt vita landskapet och njöt av tystnaden som infinner sig här ute på landet när det är snö. Att höra snön knastra under mina skor var balsam för själen. Ju längre vi gick på vår promenad, ju mer funderade jag över om det var snömannen från Tibet som jag hade i koppel :)

När finaste Stefan äntligen kom hem lagom till lunch spelade vi lite Band Hero på x boxen.

Efter massvis av skratt och fniss kom våra fina och fantastiska vänner, J och H. Hurra för J´s kanelbullar som de hade med sig, de är alltid löjligt goda, tack, tack, tack!!!

Imorgon ska vi hämta bustrollen och tillsammans fira nyår hos fina vännen A med familj. A som är stora sonens gudfar är en kär vän till oss och det ska bli fantastiskt mysigt att ses allihopa!!!

Nu kära vänner ska den här lallan krypa ner i sängen och jaga ett par timmars skön sömn innan morgondagen knackar på med allt som ska göras innan vi åker och firar in det nya året. Ett år som ser ljusare ut än något annat år i våra bådas liv....tack livet och tack möjligheterna för att vi får leva detta livet.

Min älskade, mitt allt och min kämpe!

Jag har, på gott och ont vuxit upp med silversked i mun och den sitter till viss del kvar på tungan. Kanske är det silverskeden vi ska tacka i alla fall lite grann och att jag dessutom är löjligt ekonomisk. Men nu kära vänner är min make skuldfri och har inga skulder hos Kronofogden.

Själv har jag aldrig haft en försenad räkning och på så vis inte ens betalningspåminnelse. Men jag vet hur Stefan har kämpat. Men nu är kämpandet över.  När vi betalade resterande av skulden igår må jag säga att lyckan var total.

Stiffe har haft tur som har sluppit löneutmätning och större och större skulder ju längre tiden går. Något som drabbar många.......

Där jag står idag i livet och med de efrarenheter de sista åren har gett mig hade jag kunnat tänka mig att hjälpa kvinnan som drar på sig fler och fler och fler skulder hos KF och som dessutom får en stor summa dragen på lönen varje månad av just KF. Det måste kännas nedrigt och tungt att dessutom ha dragit på sig ännu fler skulder, att inte ens ha råd att betala försäkringen på bilarna man äger.

Jag tycker uppriktigt synd om dig.....och hade du visa  lite respekt så hade jag varit villig att hjälpa dig. Men nu är livet som det är, och jag är en lycklig kvinna till en man som är skuldfri! Hurra älskade Stefan!

Nu ska fru Bodström plugga en smula.

La vita é bella!

Så var vi hemma i lilla huset på landet igen efter en underbar jul i det stora huset i skogen.

Barnen har fått fira jul med båda sina föräldrar och de har njutit av varje sekund, precis som vi har gjort.

Det har varit en sån där jul som jag själv hade som liten där i vackra småland. God mat, kälkåkning, musik, spel, kärlek och tomte.

Min älskade Stefan har njutit av allt vad julen har haft i sitt sköte och ungarna har älskat att busa med honom.

Nu har vi lämnat av trollungarna och deras pappa och ikväll njuter vi av tystnaden och lugnet.