Dagar som denna får min själ att växa lite extra och jag kan när dagen lider mot sitt slut känna värmen och kärleken jag har fått ta del av idag.

Stefan hade halv dag i skolan idag och då passade jag på att slumra en stund framför brasan tillsammans med tibbarn. Sen tog vi en skön och kall promenad i det fantastiskt vita landskapet och njöt av tystnaden som infinner sig här ute på landet när det är snö. Att höra snön knastra under mina skor var balsam för själen. Ju längre vi gick på vår promenad, ju mer funderade jag över om det var snömannen från Tibet som jag hade i koppel :)

När finaste Stefan äntligen kom hem lagom till lunch spelade vi lite Band Hero på x boxen.

Efter massvis av skratt och fniss kom våra fina och fantastiska vänner, J och H. Hurra för J´s kanelbullar som de hade med sig, de är alltid löjligt goda, tack, tack, tack!!!

Imorgon ska vi hämta bustrollen och tillsammans fira nyår hos fina vännen A med familj. A som är stora sonens gudfar är en kär vän till oss och det ska bli fantastiskt mysigt att ses allihopa!!!

Nu kära vänner ska den här lallan krypa ner i sängen och jaga ett par timmars skön sömn innan morgondagen knackar på med allt som ska göras innan vi åker och firar in det nya året. Ett år som ser ljusare ut än något annat år i våra bådas liv....tack livet och tack möjligheterna för att vi får leva detta livet.

Min älskade, mitt allt och min kämpe!

Jag har, på gott och ont vuxit upp med silversked i mun och den sitter till viss del kvar på tungan. Kanske är det silverskeden vi ska tacka i alla fall lite grann och att jag dessutom är löjligt ekonomisk. Men nu kära vänner är min make skuldfri och har inga skulder hos Kronofogden.

Själv har jag aldrig haft en försenad räkning och på så vis inte ens betalningspåminnelse. Men jag vet hur Stefan har kämpat. Men nu är kämpandet över.  När vi betalade resterande av skulden igår må jag säga att lyckan var total.

Stiffe har haft tur som har sluppit löneutmätning och större och större skulder ju längre tiden går. Något som drabbar många.......

Där jag står idag i livet och med de efrarenheter de sista åren har gett mig hade jag kunnat tänka mig att hjälpa kvinnan som drar på sig fler och fler och fler skulder hos KF och som dessutom får en stor summa dragen på lönen varje månad av just KF. Det måste kännas nedrigt och tungt att dessutom ha dragit på sig ännu fler skulder, att inte ens ha råd att betala försäkringen på bilarna man äger.

Jag tycker uppriktigt synd om dig.....och hade du visa  lite respekt så hade jag varit villig att hjälpa dig. Men nu är livet som det är, och jag är en lycklig kvinna till en man som är skuldfri! Hurra älskade Stefan!

Nu ska fru Bodström plugga en smula.

La vita é bella!

Så var vi hemma i lilla huset på landet igen efter en underbar jul i det stora huset i skogen.

Barnen har fått fira jul med båda sina föräldrar och de har njutit av varje sekund, precis som vi har gjort.

Det har varit en sån där jul som jag själv hade som liten där i vackra småland. God mat, kälkåkning, musik, spel, kärlek och tomte.

Min älskade Stefan har njutit av allt vad julen har haft i sitt sköte och ungarna har älskat att busa med honom.

Nu har vi lämnat av trollungarna och deras pappa och ikväll njuter vi av tystnaden och lugnet.

I söndags var det dax att fira sessan ännu en gång. Den här gången bjöds kompisar och ännu en gång insåg vi att det stämmer när lärarna säger att pojkarna på skolan flockas kring henne :) Det var många söta pojkar som uppvaktade och tog hand om henne.

Det bjöds på mat och glass med grädde och Stefans hemgjorda chokladsås.

Förutom god mat, glass, godis och annat gott busades och Stefan hade i stunder 8 barn över sig som drog, busade och njöt av att få hans uppmärksamhet. Elgitarren kopplades in i förstärkaren och Stefan spelade för ungarna.

När partyt var över var jag, Stefan och barnens pappa slagna hjältar, precis som ungarna.

Nu är det dax att förbereda sista julfixet. Sill ska läggas in och skinkan köpas, allt för att packas in i bilen tillsammans med exmake, hundar, ungar, make, julklappar och annat smått. Innan det, den 22 december ska det firas jul i Lund hemma hos älskade Z och A, de fyra barnen som bor där, de två i Z´s mage och så familjen Bodström.

Kärlek!

.....till allt det som är runt mig just nu i mitt liv.

Det är intensivt, stressigt, vackert, juligt, romantiskt, kul och utvecklande att vara Jag just nu. Men det är UNDERBART!!!!

Har mycket i skolan och på måndag är det redovisningen som gäller, en del teater, solosång och annat spännande.

Det fixas julkort, julgott, julklappar, julgranen är levererad från de småländska skogarna, på fredag kommer älsklingsungarna, Stefan är löjligt snabb med sin utbildning och är så snabb så hans lärare aldrig har haft någon som är så snabb och duktig, heja dig älskling...snart är du i mål!!!

På söndag vankas det party för sessans kompisar som kommer hit för att fira att hon fyllt år. Vi ser till att backa upp bra och barnens pappa kommer också att vara här hemma...tre vuxna, tokiga och busiga tokar som kommer underhålla och servera en hel drös ungar...det är livet!

Det har firats lucia och på prinsens dagis var det utomhus på kvällen...vackert och vi var så stolta alla tre över sötaste tomten.

Lite bilder...sen godnatt!

Jag skulle kunna lägga tusentals ord på att beskriva hur hemskt jag tycker det är att en förvirrad själ spränger sig själv i luften, utsätter oskyldiga liv för fara och lämnar sin familj kvar på jorden med alla frågor. Dessutom har han mage att påstå att det är i Guds namn.....Det var i sitt eget namn har gjorde detta vansinnes brott. Att skylla/påstå att det är i Guds namn visar på fegheten och okunskapen denna typ av individer besitter. Det är tragiskt och oroande!!!

Jag tillhör skaran av individer som varje dag är tacksam över det liv jag får leva. Livet har lärt mig att inte ta någonting för givet och jag inser idag att min livsväg har gjort mig till den starka och trygga kvinna jag är idag.

Och just med tanke på att jag vet hur skört livet är blir jag i stunder som den här än lite mer fundersam. Jag vet hur snabbt livet förändras.

Vänner har dött i cancer, precis som släktingar till mig. En vän valde att ta sitt liv, andra har lidit i sina äktenskap, några har haft jobbiga separationer, någon har och lider över sin sexuella läggning, någon saknar pengar.....Många är de jag älskar som lider, mer eller mindre. Även jag kan sörja saker som skett i mitt liv, men jag har kommit till en punkt där jag ser att det har varit och att leva i nuet är det mest underbara och hälsosamma.

Därför ställer jag mig undrande till att det finns individer som inte vaknar ur sin dvala och ser hur liten världen runt dem är. Att jorden inte snurrar enbart runt dem själv. Att inte barn som har "valt bort" sin pappa inser att de bara har just en pappa, att kvinnan som födde en son för 40 år sedan inte verkar känna någon typ av samhörighet till sitt barn utan mest smutskastar.....och vänder kappan efter vinden. Det är beklämmande att det inte händer något i deras världar...samma värld som vi andra lever i. Det är en sorg både för mig och Stefan men idag vet jag att han kan hantera det......Men det gör det inte mer sorgligt för den sakens skull.

Nu får ni vakna!!!! Sluta gräva i det som varit och jag vet att ni alla läser här.....av någon märklig anledning ;)

Se er omkring, hur viktig är det att hålla fast i något som ni inte ens själv verkar förstå längre?!

Plötsligt står vi där, mitt i infernot av eld, hat, sorg och död....då är det för sent.

Nu ska jag krypa ner i min varma säng, tänka på den mysiga adventsfikan vi hade med barnen och deras pappa ikväll och minnena av Stefans och min sköna helg.

" Vänlighet är den gyllene kedja av vilken samhället hålls ihop "

Goethe

...på allt möjligt spännande. Tänk så mycket en liiiiiten källare kan rymma.

Många säckar som ska till tippen lyckades vi få ihop. Men framförallt var det en spännande resa i tid och rum.

Många söta teckningar som Stefans barn gjort som små, kläder sen de var små gullungar, dagböcker, skolböcker och fotografier.

En hög barnböcker både från deras tid som små och Stefans underbara serie, Min Skattkammare som nu står i nya bokhyllan till mina små älsklingar.

Mor och Farsdags kort som Stora dottern gjort som liten, kul teckningar som stora sonen ritat där man tidigt ser hans talang för tecknandet. Något han tydligt har fått från sin fina pappa.

Nu är källaren färdigrensad och fru Bodström är en trött kvinna.....

Kärlek!

....har jag nu varit Stefans "Lilla Anna". När dottern i onsdags fyllde sju år var det tre år sedan jag fick min första, varma och insiktsfulla kyss av Stefan. Där och då, mitt i natten med det vacka landskapet runt oss visste vi att det var det här vi hade väntat på hela våra liv.

Idag firar vi det genom att äta sushi i Ystad när vi båda är klara i skolan.

I kväll blir det ännu lite mer hjortronglögg med mörk rom i framför brasan.

Nu ska fru Bodström bege sig ut på nya äventyr.

Kärlek!