Vår älskade sessa har firat sin födelsedag Big Time må jag säga.

Massvis med paket, stora Lego paket, skrivböcker, pennor, halsband, kläder, Pet Shop, En drös med spel och säkert en del till som den nu något trötta mamman har glömt bort.

Det är en glädje att få vara mamma till mina två älsklingar.

Idag för sju år sedan kom hon, den liiiiilla sessan. Under omständigheter som jag inte önskar min värsta fiende. Där i ett ögonblick dog vi båda två och det blev katastrofsnitt. Efter det tre månader i Von rosens skena då stumpan hade en höftledsluxation. Jag hade en skön tid då barnens pappa redan då hade ett jobb där han kunde vara hemma långa perioder men ändå tjäna bra med pengar. Så i fyra månader njöt vi av lilla underverket, varje dag.

I dag, sju år senare har vi en underbar dotter som i skolan ligger många årskurser före sina klasskamrater, en glad och snäll tjej som är lycklig över att ha två familjer och två hus och två rum. Lyxliv enligt min lilla sjuåring.

Idag var det enda molnet på skyn hennes undran och saknad över stora dottern som hon någosntans hade önskat skulle höra av sig.

Svårt att förklara för en liten flicka....Plötsligt käcker hon ovetnade om vad hon säger : Konstigt att hennes mamma inte kör henne hit, man ska vara snälla mot varandra. Hon är söt vår tjej. Om än sviken av någon hon älskade mycket, men hon har visat sig vara stark ungen!

Nu ska stolta fru Bodström S O V A för att orka upp till praktiken imorgon!

Grattis till sessan, till sessans pappa, till mig själv och till Stiffe som har fått en underbar bonusdotter.

Över och ut!

Vilken helg, och framförallt vilken julkänsla!

Jag och Stefan tog med oss Sessan på julmarknad på Björnstorps slott. Mysigt, vackert, stämningsfullt och en smula romantiskt.

Lillprinsen var hos sin pappa och körde bilbana. Han har bllivit en hejare på det och är så duktig så han får använda sin pappas bilbana som är värd över 30.000 kr....galet men kul. Snart ska för övrigt Stefan och kusin D dit och köra bil och dricka öl har jag hört...trevligt, trevligt.

Efter julmarknaden kom prinsen med sin pappa hem till oss i lilla huset och tillsammans bakade vi underbart goda Lussekatter.

En skön eftermiddag och kväll och barnen har varit så nöjda med att ha oss alla här hela kvällen.

Imorgon är det dax för ännu en vecka VFT och det ska bli skönt att få komma ut till de fina ungarna igen.

Nu.....Godnatt tätt intill!

Det finns vissa saker som får mitt hjärta att bli lite extra varmt. Som igår när Stefan drog igång bakningen av Klenäter och vi alla lyssnade på julmusik så det stod härliga till. Barnen lekte, skrattade och busade. Jag och Stefan klurade på vilken glögg som var bäst, Hjortron eller Choklad och Chili. Och hur mycket rom som var godast att ha i. Baket höll på sent in på kvällen och trots att ögonen gick i kors på de små liven höll de sig vakna för att få smaka på kakorna och mysa vid bordet tillsammans med oss. Stefan var en lycklig man som njöt av att ha barnen runt sig och lät dem hela tiden vara men i bakningen. När vi smakat första Klenäten utbrister han plötsligt..."De har klenäterna är de godaste jag ätit och gjort...antagligen för all kärlek som finns runt mig den här gången" Han har inte bakat just den här sortens kakor på minst fyra år fick jag veta. Den här gången var han älskad hela tiden och hela vägen. Tänk vilka underverk kärlek kan göra!!

Idag tog vi oss upp tidigt för att åka till Tomelilla med barnen för att gå på avslutning på simskolan. Väl där mötte vi upp barnens pappa och tillsammans avnjöt vi först prinsens grupp som visade upp vad de lärt sig, följt av sessans grupp. Vi var antagligen den mest stolta familjen i hela simhallen......vi klappade mest och högst och var alla tre så innerligt stola över de små liven.

Nu ska fru Bodström tassa ner till sessan som spelar xbox med Stefan. Om en kort stund ska hon hoppa i säng och jag och Stefan ska fortsätta på vårt glöggdrickande och njuta av livet.

Puss!

....är bland det vackraste som finns. Nu när snökaoset har infunnit sig och snön ligger fantastiskt djup så infinner sig en tystnad som nästan skär i öronen. Det är underbart meditativt att klä på sig varmt och gå ut med hundarna som fullkomligt älskar snön. Eller att njuta av ungarnas glädje när de får åka pulka, ha snöbollskrig och skotta.

Inne i lilla huset råder lugn och julkänsla. Det spelas julmusik hela dagarna, stearinljusen samsas med skenet från alla adventsljusstakar och i kaminen sprakar brasan varmt och underbart.

Jag är tacksam över det sköna liv jag få leva. Jag är frisk....mer än någonsin. Har en fantastisk familj, fina vänner, ett hus jag älskar, hundar som jag idag står som ägare på hos Jordbruksverket...tack älskling :D

Jag går en fantastisk utbildning och varje dag är jag en smula närmare min dröm att få arbeta som lärare.

Jag vet så väl att livet plötsligt kan förändras till något helt annat och jag tar aldrig något eller någon förgiven. Livet har lärt mig att vara tacksam och leva livet fullt ut. Jag minns med stor sorg hur sjuk Stefan var för ett år sedan och att han faktiskt höll på att lämna oss, mig, mina barn och hans två barn. Tack gode Gud att han fick stanna kvar och kämpade sig igenom det hela. Idag är han frisk som en nötkärna och om ett par månader är han dessutom internationell svetsare med allt vad det innebär.

Nu ska jag klura vidare på julklappslistan och vem som ska få vad.

Snart är det dessutom dax för Stefan att baka Klenäter, vi ska koka knäck, baka lussekatter och dricka massvis med Dufvenkroks glögg framför kaminen och njuta av ännu en stämningsfull jul tillsammans.