...barnens pappa.

Idag fyller han 49 år och det har vi sett till att fira. Det har handlats presenter och annat spännande till honom.

Direkt efter vår visit i småland tog vi oss hem till honom och firade med tårta och bus.

Det är både för mig och Stefan en självklarhet att fira honom, en man som är en del av barnen. En man som alltid finns där. En man som precis som oss anser att oavsett hur livet har sett ut så jobbar vi för samma mål, att barnen ska ha det bäst.

Att inte höra av sig till sina barns andra förälder på deras fördelsedagar, jualfton osv är helt otänkbart. Då krävs det att den andra har gått över gänsen, massvis och inte försökt förändra sig eller situationen.

Tack för att vi har förmånen att samarbeta med en man som gått vidare, kämpar för samma sak som oss och som är en fantastisk förälder!!!

Grattis på dig, och all heder till dig!!

Till Stiffe, den mest fantastiska mannen jag mött!

Du är mitt allt, min frände, älskare, ledstjärna, vän, partner, make, bonuspappa till mina fina barn och så mycket annat vacket.

Det är en fröjd att stå där mellan dig och barnens pappa och inse att vi kan ha jäkligt kul tillsammans. Att vi är ett sjuhelvetes bra team!

Att leva med dig är en fantastisk gåva.

Tack för allt!

Tack för att du är du!

Och tack för att du står på dig, hela tiden! Hejja dig!

Din Fia.

...Totte och Penny verkar vänta tillökning. Det är spännande och fantastiskt.

Pratar ofta och mycket med för mig en nyfunnen och fin vän, Pennys uppfödare. Vi hade plötsligt mycket att prata om ;)

Vi är helt överens om att valpar ska köpas kontant och inte på "avbetalning", då kan det gå som för valpen som aldrig blev betald.

Och jag är glad att jag stoppade Stiffe sist vi hade valpar när han höll på att gå rakt in i fällan där någon sa sig ha en köpare men köparen aldrig ringde och där någon skulle vara bud osv osv. Lite väl ljust och idag sträcker jag lite extra på mig när jag vet att just denna kvinnan har en hund hon inte betalade för.

Jag känner mig trygg i rollen som blivande uppfödare och det har pluggats extra mycket om Tibbarna. Pälsvården kan Stefan men då ingen av oss är intresserade av att ställa ut klipper vi våra Tibbar lite nu och då.

Och då jag har växt upp med utställningar, SKK som något naturligt i familjen, renrasiga hundar och allt vad det är så är är detta inte en ny värld för mig. Snarare en som är hemma och något jag har väntat på.

Att jag dessutom får göra den här resan med mannan i mitt liv, mitt livs kärlek är en fantastisk gåva.

Allt har sin tid, och vår tid är nu!

Nu ska jag iväg och shoppa lite till de tre tokiga hundarna, roliga halsband och annat bling.

Är en smula sliten efter en intensiv kväll i OS-soffan igår med Kusin D och Stiffe. Till och med Stiffe satt fastklistrad hela staffetten och plötsligt har jag två kära män som står och hoppar och gapar och klappar händerna.

Vilket mysigt liv jag har.

Kärlek is the shit!

.....de underbara barnen.

Imorgon ska jag, barnens pappa och Stefan på utecklingssamtal på dagis.

Känns skönt att vi tre har en så fin relation som vi har och att vi gör allt för barnen, tillsammans. Vi älskar dem innerligt alla tre och vi är deras familj, alla tre. Därför är det en självklarhet för oss tre att vi alla tillsammans går på utvecklingssamtal, föräldramöte, avslutningar och annat som är just för barnen. Barnen är det finaste vi har och det viktigaste i vårt liv och det krävs mycket för att man ska välja bort en relation med den andra föräldern.

Den här veckan är det sportlov och i slutet av veckan ska det firas sportlov i småland hos mina föräldrar.

På söndag åker vi alla till barnens pappa för att fira hans födelsedag. Det blir tårta och vi ska iväg och handla present från barnen och oss nu i veckan.

Fick idag vet att barnen åker till Tunisien i augusti med mina föräldrar. Där ska det solas, badas, mysas, bo på all inclusiv hotell och allt vad det är.

Ännu en gång...allt för barnen.

Älskar min familj så det värker i mitt hjärta.

Nu ska jag ta igen mig lite efter en intensiv kväll med kusin D och Stefan i OS-soffan.

Kanske ska jag ta och plugga lite, inte ligga på latsidan nu när alla uppgifter hittils har varit MVG.

Dax att ta tag i ansökan till Högskolan ockås ju......fru Bodström har att göra.

Dessutom ska det skrivas papper på hundarna i dagarna, flytten närmar sig och allt vad det är.

Livet är underbart!

Äntligen kom han, älskade D. Vi har haft en mysig kväll i soffan alla tre.

God middag, schlagerfestivalen, OS, skvaller, OS och ännu mer OS.

Gissa om jag är glad att jag har någon som är minst lika tokig i sport som jag.

Kul var det som vanligt när D konstaterar att "och du har gått ner ännu mer ju sen sist" Skönt med vänner som konstaterar att jag är massor mindre men fortfarande samma Ann-Sofie. Det är vänskap!

Idag hade vi familjen vi känner att vi har bestämt ska få hyra vårt hus på besök.

Nu är det bara det praktiska kvar, men det är det lilla i det stora.

Drömmen om gården är ännu mer nära nu.

Saknar älsklingarna och eventuellt tar vi och hämtar prinsen imorgon för ett par timmar tillsammans med mig, Stefan och mannan han avgudar....Kusin D.

Nu ska jag hoppa i sängen, drömma om nya huset och funderar över hur vi ska bygga för hundarna i nya huset. I stallet lär det bli valpuppfödning iaf...spännande.

Natti och puss!

...som äntligen har tagit beslutet som betyder så mycket nytt i livet, idag är bloggen tillägnad bara dig kära vän!!

Nu vet hon att hon är värd det bästa och inte det näst bästa, det som får vilken själ som helst att sakta vissna och dö.

Att lämna det man har byggt upp och som man trott att man ska leva i resten av sitt liv är ett tufft beslut.

Vi har pratat många och långa stunder. Hela tiden har jag sagt att jag finns där hela tiden. Hela tiden har jag förklarat vinsten som barnen gör av att ha två föräldrar som är hela i själen på vars ett håll istället för att leva under samma tak och sakta vissna bort och sedan dö. Inget barn mår bra av att se och höra sina föräldrar driva varandra till vansinne, eller att se sina föräldrar vara kärlekslösa mot varandra. Just den kärlekslösa biten är hemsk!

Det är en tuff resa min vän har frafmör sig.......

Och det är till dig jag skriver följande.

Älskade och finaste vännen!

Jag har sett hur du har lidit och kämpat. Jag har sett din önskan och ditt hopp om att det ska bli bättre. Jag ser hur du kämpar för att få i land allt som hör till i en familj, i stunder helt ensam.

Jag ser hur du önskar dig det sanna i livet, kärleken.

Jag har länge sagt att det är dax att gå. Att du måste se till dig själv innan du kan se till någon annan. Som förälder har vi en skyldighet att må så bra som möjligt för våra barns skull. Är vi hela är de hela.

Man får gråta, förbanna, skrika, kasta saker och må jävligt dåligt. Men man ser till att bli klar med det och sen gå vidare. Lova dig själv att aldrig identifiera dig med sorg och elände, låt det inte ta all din energi. Det är bitar i livet som vi alltid kommer att uppleva men för att må bäst är det sundaste att ta de känslorna till sig och sen gå vidare. Enkelt? Faktiskt inte svårare än vi gör det.

Men vi gör det bäst när vi är starka och har stöd utifrån våra vänner.

Att leva i ett äktenskap eller i en relation där man inte får vara fysisk, älska ofta, ständigt omfamnas och leva passionerat, det förhållandet tar död på vilken individ som helst. Vissa spelar lyckliga, vissa söker kärlek och närhet på annat håll. Båda är lika galna altrnativ. I mitt fall såg jag till att lämna mitt äktenskap i samråd med mitt x då vi båda insåg att vi gjorde varandra mer illa än gott. Det är ett steg som har lett till en fin relation idag där vi har lagt allt det som var bakom oss och går framåt, som vänner och som föräldrar till två viktiga barn.

Otrohet har jag sluppit uppleva, Stefan vet däremot hur det känns att få veta att ens partner var otrogen. Var glad att du inte lät det gå så långt, till punkten när ni trampar på varandra å det grövsta. Detta är ohälsosamt och jag är så glad att du har beslutat dig för att gå vidare. Och försök bita ihop min vän. Ni är vänner idag du och barnens pappa, förösk ha den känslan med dig, allt blir lättare då.

Men glöm aldrig bort att du är nummer ett i detta.

Jag och Stefan finns här för dig hela tiden, dag som natt.

Hejja dig älskade vän och när det är dax...välkommen till andra sidan, den där livet ler mot dig hela tiden.

Nu är det dax att sova för att om åtta timmar gå upp och fixa frulle till stjärnan som har beställt varm choklad. Vad gör jag inte för dem, mina fina stjärnor :)

Imorgon tänker jag unna mig ett gott rött och en god ostbricka.

Dagens länk...den fantastiska låten som berörde mig på djupet när jag insåg att Stefan var mannen jag skulle leva tillsammans med.

En låt  jag spelade många gånger när Stefan var som sjukast i vintras.

Natti!

...är utan tvekan mina älskade ungar och min kära man.

Om ett par timmar ska Stefan ta sig till jobb, jag ska på utvecklingssamtal för prinsen. Sen blir det lasagne, bolibompa, en och annan pärlplatta, pussar, dusch, Karlsson på taket och sen godnattpuss. Mycket ska hinnas med innan klockan är 20.00

Imorgon åker barnen hem till sin pappa och ännu en gång kan jag konstatera att veckorna går allt för snabbt.

Imorgon ska jag jobba hos en av stjärnorna på boendet. Vi ska ha en skön fredag i det vackra korsvirkeshuset mitt i skogen bara stjärnan och jag.

Det är en gåva att få arbeta med de underbara barnen!

De finaste stjärnorna på jorden. 

Dax att ta en varm skön dusch och sen läsa lite i boken som levererar tonvis av information om ekvationer och annat spännande.

Lyckan ler mot mig och jag går omkring med ett leende på läpparna mest hela tiden!

....som är det stora.

Varje dag är en gåva och jag är så tacksam och lycklig över livet jag har tilldelats.

Livet rullar på och varje dag innehåller små under och äventyr. Pluggandet går förvånansvärt bra och i april är det dax för Högskoleprovet.

Samtidigt som det är massvis på gång är det inget som känns tungt, snarare fantastiskt spännande.

Penny och Totte väntar eventuellt valpar.

Jag är på väg till Högskolan för en hel massa års studier.

Vi flyttar inom kort till gården med den vackra utsikten.

Vi jobbar båda två en hel massa och samtidigt med något vi älskar.

Varannan vecka är älsklingsungarna här och vi myser.

Vi ser till att träna tre gånger i veckan.

Vi unnar oss ofta en god bit mat ute på något trevligt ställe.

Vi älskar ofta, intensivt och länge.

Vi fnissar, busar och är löjligt kära.

Vi är lyckliga över att Stiffe är friskförklarad från sin propp.

Livet ler helt enkelt åt oss och vi är innerligt tacksamma.

Idag har vi haft en mysig kväll med barnen. Efter skola och dagis blev det god middag och efteråt fick barnen se "Narnia" och vi mumsade på kladdkaka och grädde.

Som vanligt är det en fröjd att natta ungarna. Senast 20 är de i säng och de hoppar glatt i sin pyjamas och pussar oss natti och somnar sen gott i sina sängar och vaknar pigga och glada nästa dag.

De är så vackra och fantastiska, sessan och prinsen. Vi älskar dem innerligt!

Det lilla i livet.....är det vackra. Som att varje dag hämta och lämna på dagis och skola tillsammans med Stefan. Det är en gåva att leva med en man som har tagit mina barn till sig på ett så fint sätt som han har gjort. Han finns där varje dag, är med på avslutningar, simskolor, läser läxor, pussar godnatt, busar, pratar om livets stora ämnen.....allt det som man bara drömmer om att ens partner ska göra med barnen han fick på köpet. Tack Stiffe!

Nu ska fru Bodström krypa ner i sin sköna säng och sova så där skönt som hon gör när hon ligger naken och nära sin älskade.

Jag kan inte låta bli att vara skadeglad idag......" what goes around comes around " Jag njuter sällan av andras olycka men idag gör jag.....vi ler stort!

Familjen is the shit!

Vilken fin alla hjärtans dag vi har haft vår lilla fina familj.

När Stefan kom hem efter ett par timmar på jobb åt vi en god middag och avslutade med tårta till barnens stora lycka.

Sen tog vi oss till träningen för en timmes tuff sparring.

Väl hemma stoppades de små änglarna i säng och vi har laddat inför den kommande veckan som innehåller jobb för oss båda och en hel del skolarbeten som ska in för min del.

Vi tände ljus för Stefans pappa och tog oss en god konjak och skålade med honom där han sitter på sitt moln.

Idag för tio år sedan dog han och lämnade ett stort tomrum i Stefan. En man han älskade och älskar djupt.

Fru Bodström fick förresten en vacker orkidé av sin kära man på hjärtedagen. Tack älskade Stiffe.

Godnatt från familjen Bodström!