Jag har sagt det förut, det är det lilla i livet som är det stora.

Jag saknar ord som kan beskriva just hur lycklig jag är just nu, i detta nu.

Jag har lyckan att få leva i vackra Änglamarken med min fina familj. Utanför dörren ligger det vackra landskapet och dessutom har jag en trädgård som jag älskar att pyssla i och med, men även att bara gå ut på trädäcket och dricka min kopp te en kall höstdag, invirad i min stora sköna filt.

Varje dag njuter vi av den sköna brasan i kaminen. Inget är som att älska till lågornas sken eller att bara sitta där och drömma sig bort.

Barnen växer och frodas. Skolan går bra och framförallt har jag fått underbara vänner där. Om ganska exakt en vecka åker vi till Egypten jag och Stefan.

Jag är tacksam över att jag har gått ner över 70 kilo och att jag har haft underbart stöd i vänner och familj hela vägen. Tack, tack, tack!!!

Det är underbart att vara fru Bodström!

Dagens låt är till vår älskade vän Jonny! Tack för att du är du och för allt fint du tillför vårt liv, tillsammans med din fina kvinna!!!

Och tack för att du tipsade om just Carla Bruni....balsam för själen där framför brasan, både med en kopp te och tätt intill naken på en filt med mannen jag älskar!!

Oj vad tiden går fort just nu. Har lagt en redovisning bakom mig i skolan med lysande resultat. Om en vecka är det dax för nästa redovisning som även den känns bra redan nu. Om två veckor ska hemtentan vara inlämnad, dagen innan vi åker till Egypten. Ska bli så underbart att leva lyxliv i en vecka tillsammans med min älskling. Om en stund ska jag beställa massor av godsaker från taxfree katalogen. Dryck, parfym, smink och lite gott till barnen.

I lördags var vi på middag hos våra älskade vänner L och J. Vi hade lilla sessan med oss som njöt av att få leka med barnen i familjen, kramas med L och J, goda pizzan som barnen fick göra, godis och bus. När Stefan och jag ramlade i säng vid halv fyra på morgonkvisten låg lillsessan i sängen intill. Där och då infann sig ett ögonblick som är magiskt och vackert. Hon öppnar ögonen, ser Stefan, ler och tar hans hand. Trygg och lycklig somnade hon glatt om.

Vi njöt av underbart vin, en fantastisk middag, mycket prat, skratt och mycket mycket mer som goda vänner njuter av i varandras sällskap.

Jag är så innerligt lycklig över att ha fått möta den här fantastiska familjen!!! Och i både L och J har jag två av mina bästa vänner.

Nu ska jag börja plocka lite i sommarkläderna, snorklar, simfötter och annat vi ska ha med oss ner till Sharm och Egypten. Och framförallt, som vanligt en tom resväska för all shopping :D

Väl hemma ska sessan fira sin sju års dag och så ska hon ha party. Innan det åker jag tre dagar till Stockholm och Lärarförbundets Rikskongress tillsammans med ett gäng andra studenter på Högskolan i Malmö. Skönt att få komma iväg i tre dagar. Resa, boende och mat står Lärarförbundet för och det ska bli spännande då jag engagerar mig i just Lärarförbundet och mitt blivande yrkesval.

För övrigt är det idag dag 58 och den enda pausen jag gjort vara middagen i lördags och ytteligare 13 kilo är borta och idag har jag sedan ett och ett halvt år tappat 72 kilo...snart i mål. Heja mig och tack alla vänner för ert fina stöd.

Som vanligt...lite bilder.

Idag, ännu en fredag. En fredag fylld med äventyr men framförallt kom de finaste ungarna för en veckas bus och gos med sin mamma och sin Stefan!

Innan barnen hämtades var jag och Stiffe på en shoppingtur och jag fick ett fint brickbord med tolv fina ljuslyktor på. Passade perfekt framför dagbädden och vår myshörna. Tack älsklingen!!

Imorgon är det fullt fart från tidig morgon. Stiffe skriver Högskoleprovet, barnen är på simskola, det ska handlas present inför barnkalas som sessan ska iväg på under söndagen, lördagsgodis ska inhandlas till de små busarna, pyssel och allt vad det är. På kvällen ska prinsen sova hos sin pappa och sessan ska med till fina vännerna L och J.

Om det finns en smula tid över ska jag försöka fortsätta med min tenta.

För övrigt är vi glada över läkarens besked och vi är förväntansfulla och nyfikna. Allt har sin tid sägs det, vår tid är absolut just nu och det är vi så tacksamma för!!

Karma is the shit!

....den 21 oktober???!!!! Galet men vackert så hjärtat bultade lite extra.

Vi kopplade släpet på bilen och körde upp till mina föräldrar i småland igår. När kvällen la sig över den vackra och tysta skogen så kom plötsligt snön.

Där satt vi framför kakelugnen och de andra avnjöt god cognac, whiskey och annan mumma medan jag mest tittade på och luktade på korkarna :)

När vi vaknade idag var det fortfaraned vitt men med en fantastisk sol som visade sig från sin bästa sida. Under dagen fylldes släpet med ved, båten togs upp på land, Stiffe lekte en smula med luftgeväret, det nojsades och busades och framförallt tog vi igen oss en smula. Jag inför tentan som ska vara inne om två veckor, dagen inna vi åker till Egypten och Stefan som hinner vila upp sig innan hans äventyr kör igång :)

Dessutom är det en helg med massor av sköna händelser som ligger framför oss. Imorgon kommer älsklingsungarna hem. På lördag är det simskola och gos innan vi åker till älskade vännerna L och J nere i Vellinge och njuter av varandras sällskap. Inget är som bästa vänner. Tack för att ni är ni, alltid!

För övrigt...tack fina kusin D för att du hjälpte Stiffe med veden idag och för en mysig fika. Vi älskar dig och det vet du!

Nu....lite bilder.

...när båda har vars två barn sedan tidigare förhållande kan ibland vara en knepig fråga. Känner de andra barnen sig åsidosatta, känner de att vi älskar dem mindre....

Stefans barn är idag vuxna och gör sina egna val. Mina två skitungar är fortfarande små och tycker mest att livet är lattjolajban.

Livet i familjen Bodström är ljust, varmt och harmoniskt utan några moln på skyn.

I bland inser jag hur mycket jag sörjer livet som inte fick växa klart i min mage. En graviditet som för oss var absolut på riktigt och ett missfall som med all kraft, allt blod och alla tårar tydlgen inte var något som var på riktigt som vissa har fått för sig. Vi som var  där, som visste att det där och då dog ett liv och i allt blod låg det ett litet barn som trasiga själar valde att smutskasta, vårt liv, vår kärlek.

Idag, när vi kan sörja utan att gå itu är tanken på att utöka familjen närvarande igen. När är inte den viktiga frågan. Just nu har vi massor av spännande saker framför oss, men det finns en tanke som följer med oss hela tiden.

Kanske kan det vara på tiden att Stefan får uppleva en delaktighet som han saknade i alla år. För mig är föräldrarskap något man delar tillsammans. Precis som jag delar mina barns uppväxt med deras pappa trots att vi har separerat. Kan man inte hålla sams om ens för barnen är man ingen god förälder. Barnen kommer alltid först. Och de som öppet talar illa om den andra föräldern visar ju bara hur svag  den är som förälder och individ. Jag älskar barnens pappa. Han är en del av mina barn. Han är en del av vår familj och han är en del i att jag är jag.

Nu ska den lärarstuderande, lyckliga och trötta fru Bodström sova innan hon förbereder inför mäklaren som kommer på onsdag.

Kärlek is the shit!

Vilken underbar höstdag!!!

Vi tog med oss ungarna till vackra Christinehof och den vackra Ekoparken där.

Stefan fyllde termosen med varm choklad och i väskan låg kanelbullar.

Äventyret kunde alltså börja.

Det blev mycket bus men också tid att njuta av tystnaden och tillåta sig njuta lite extra av att det är en gåva att ha en så fin familj.

Efter utflykten åkte vi in om barnens pappa som undrade om vi ville ha den fina dagbädden han och jag köpte på MIO möbler när vi köpte huset. Han gör om där hemma och plötsligt blev vi med dagbädd, vit och fin.

Så nu är äntligen trapprummet komplett!! Jag är så tacksam över att vi kan vara så goda vänner och att Stefan och barnens pappa även de har funnit varandra. I år ska vi dessutom fira jul här hemma hos oss allihopa. Hela familjen samlad och en och annan fining till tydligen :D

Nu ska fru Bodström sova. Klockan ringer 5 imorgonbitti och det är en lång dag imorgon. Föreläsningar hela dagen, lunch med lärarförbundet...vilket innebär att jag på dag 43 unnar mig att äta lite lunch och inser att jag är värd det efter de här kilona...SEXTIO kilo...galet :D

På kvällen är det utvecklingssamtal med sessans klassföreståndare tillsammans med sessans pappa och Stefan.

Tittade på alla våra kort idag, både från vår tid tillsammans men även de vi hade med oss. Har skrattat så jag har gråtit. Stefan i snickarbyxor och ännu roligare personen intill hade likadana :D

Bilder på när hans barn är nyfödda, deras uppväxt, Stefans uppväxt och mina ungar. En hel byrå med bilder...många skratt blev det.

Kärlek!

Jag skulle kunna skriva om hur mycket som helst känns det som.

Om att studierna till lärare går underbart bra, att barnen växer och mår bra, att jag har tappat ytterligare 10 kilo och nu totalt har gått ner 60 kilo sen i mars förra året, att vi snart åker till Egypten....ja, ni förstår själv.

Ist vill jag berätta för hela världen att jag är världens lyckligaste stjärnmamma åt älskade vännen Z´s barn. De fyra fina trollungarna.

Jag är också lycklig över att det i Z´s mage växer TVÅ underbara barn som är beräknade att födas i början av mars. Två fina barn som är skapade av mina bästa vänner. Min fina Bror A och älskade, finaste Z. Två själar som jag sammanförde för ett år sedan. Idag ska A bli pappa för första gången och blir det dubbelt upp. Z ska bli sexbarnsmamma och jag älskar dem så.

Inget är som att få följa en älskad väns graviditet och nu sätter storshoppandet igång....Här ska det skämmas bort ytterligare två gostroll.

Stefan, jag och barnen är löjligt förväntansfulla!