...när båda har vars två barn sedan tidigare förhållande kan ibland vara en knepig fråga. Känner de andra barnen sig åsidosatta, känner de att vi älskar dem mindre....

Stefans barn är idag vuxna och gör sina egna val. Mina två skitungar är fortfarande små och tycker mest att livet är lattjolajban.

Livet i familjen Bodström är ljust, varmt och harmoniskt utan några moln på skyn.

I bland inser jag hur mycket jag sörjer livet som inte fick växa klart i min mage. En graviditet som för oss var absolut på riktigt och ett missfall som med all kraft, allt blod och alla tårar tydlgen inte var något som var på riktigt som vissa har fått för sig. Vi som var  där, som visste att det där och då dog ett liv och i allt blod låg det ett litet barn som trasiga själar valde att smutskasta, vårt liv, vår kärlek.

Idag, när vi kan sörja utan att gå itu är tanken på att utöka familjen närvarande igen. När är inte den viktiga frågan. Just nu har vi massor av spännande saker framför oss, men det finns en tanke som följer med oss hela tiden.

Kanske kan det vara på tiden att Stefan får uppleva en delaktighet som han saknade i alla år. För mig är föräldrarskap något man delar tillsammans. Precis som jag delar mina barns uppväxt med deras pappa trots att vi har separerat. Kan man inte hålla sams om ens för barnen är man ingen god förälder. Barnen kommer alltid först. Och de som öppet talar illa om den andra föräldern visar ju bara hur svag  den är som förälder och individ. Jag älskar barnens pappa. Han är en del av mina barn. Han är en del av vår familj och han är en del i att jag är jag.

Nu ska den lärarstuderande, lyckliga och trötta fru Bodström sova innan hon förbereder inför mäklaren som kommer på onsdag.

Kärlek is the shit!

 

Stiffe

18 oktober 2010 23:06

Framtiden är vår, tillsammans... Sen får vi se vem som vill dela den med oss. Älskar dig.

 

Ann-Sofie

19 oktober 2010 10:56

Älskade, underbara Stiffe.
Älskar dig så och det liv vi har skapat och det som ligger framför oss.....
Nedräkningen till Egypten har verkligen startat.
Älskar, älskar, älskar...i evighet.

Din Fia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...