Hej på Er allesamman!

Idag kunde jag inte låta bli att sätta mig vid datorn framför Kära Ann-Sofies blogg igen eftersom vissa personer obegripligt nog tycker att deras hobby bestående av ilskna inlägg och "busringningar" är så viktig att man fullständigt tappat greppet om verkligheten.

Ann-Sofie har skrivit en blogg, som alla kan läsa under föregående datum, som tydligen retar gallfeber på dem som inte tycker om oss. I den beskriver hon att hon är lycklig för att hon fått ett jobb där hon känner att hon utvecklas och växer som människa och genast haglar kommentarerna tätt om att man minsann är där för barnens skull och inte tvärtom och att hon därför skulle vara narcissistisk!?

I så fall skulle jag personligen önska att fler var mer narcissistiskt lagda så att även de fick känna att de har ett jobb som ger dem livsglädje och en känsla av att faktiskt uträtta något viktigt istället för att bara sitta och leta fel på en blogg eller en person. Ja som pedagog ska man finnas för de behövande barnens skull men kan man verkligen göra det om man inte känner arbetsglädje eller att arbetet inte är utvecklande för sig själv? Nej, jag tror inte det. Känner man inte att man utvecklas på en arbetsplats är det min personliga uppfattning att det bästa är att söka sig något annat att arbeta med i så fall. Jag kan ju ha fel. Med anledning av detta skulle jag vilja fråga "hehe" vad denne har för expertis som utifrån det lilla som står i föregående blogg kan avgöra eller säga att det "märks tydligt att du inte har en pedagogisk utbildning" och syftar direkt på Ann-Sofie?

Till skribenten "jossan" vill jag påpeka att det är så att vi, dvs. jag och Ann-Sofie, har fullt upp med att sålla bort era otrevliga kommentarer och får så mycket "feedback" av våra vänner att vi faktiskt inte känner oss tvugna att börja ljuga för oss själva genom att skriva falska kommentarer till våra egna bloggar. Vi har vissa månader haft ca. 300 läsare här på bloggen och om jag förstått hur den här bloggen fungerar så är det INTE så att man kan logga in många gånger för att höja den siffran. Även om man loggar in 300 gånger på en dag så räknas det bara som ett besök. Detsamma gäller de som bara tittar in och läser för det är ip-adressen som registreras. Det vill säga att du kan titta in på vår bloggsida 300 gånger på en dag men om du gör det från samma dator varje gång så räknas bara ETT av dina besök!! Så det finns faktiskt människor som uppenbart tycker om det de kan läsa här.

"Jossan" skriver vidare, och jag citerar; "Hehehe! Jasså det är ni, märks inte så värst." Jag utgår att det syftar till raden i bloggen där Ann-Sofie säger att vi är stolta över min son som är himla duktig och ställer upp när det behövs och när det kniper! Min fråga till "jossan" blir ju då som följer: Hur kan du veta det?? Prova att besvara den frågan så ska jag tala om för dig precis hur stolt jag är över min fina grabb!

Jag tycker "jossan" och "hehe" ska sluta med sina infantila elakheter och koncentrera sig på sina egna liv som säkerligen, hoppas jag, innehåller några fler saker att göra än att vara elaka mot människor ni inte känner. Fundera en stund över hur ni speglar er själva när ni kommenterar som ni gör här! :o)

Det ser inte bra ut kan jag säga...men det är Ni nog medvetna om och därför talar ni inte om vilken relation ni faktiskt har till de olika personerna som den här bloggen har kommit att handla om.

Skaffa Er ett innehåll till er grå vardag och låt oss vara i fred!

Med Vanliga Hälsningar

Egyptenresenären Stefan

Så är det dax för ännu ett pass på skolan som lärare åt de fina pojkarna.

Varje pass är en ren glädje. Jag älskar varje minut och inser att lärare/pedagog är något jag älskar att syssla med. Min själ blommar då.

Annars är det en vanlig morgon i det lilla huset på landet. Stora sonen åkte till skolan tiiiiiiidigt. Lilla sonen kom tassande men gick fint upp på sitt rum igen och byggde lite Lego. Lilla söta sessan tog en smula sovmorgon och under tiden har det hunnits med goda mackor, rastning av hundar, dusch och förberedelsr inför dagen på skolan.

I morgon är det konsert och tro det eller ej med det ska bli skit kul. Stora sonen passar de små liven och nattar dem när vi är iväg. Det blir premiär för just den biten även om han gör det lite nu och då men för att han känner för det när vi är hemma.

Men det känns tryggt. De små har en fin storebror och han är fantastisk med ungarna.

Det är en fin son Stefan har. En kille som har blivit man på ett ögonblick.

Vi är stolta över honom.

Dax för dagens begivenheter.

Amor Vincit Omnia

....som pågår mer eller mindre hela tiden och när man sen inser vad vi just nu är mitt uppe i och på vår underbara kärleksgåva så är det en smula komiskt. Plötsligt kan man nästan ta telefonsamtalen som dräller in med de mest sjuka anklagelserna och de tokiga kommentarerna. För någonstans är det mest synd om de små patetiska liven som orkar hålla på med det här.

Däremot gör det oss vansinniga när min lilla dotter ska behöva höra eländet om hon hinner ta telefonen innan någon av oss gör det. Hon är ett barn, en oskyldig liten flicka som vi älskar och skyddar oavsett vilka broar vi måste korsa. Hon har alltid mig och Stefan som skyddar henne.

Nya telefonnummer är på gång eftersom att vi inte har kontantkort måste våra abonemang fixas till en smula.

Våra nya nummer lämnar vi givetvis ut till våra nära och kära. Men tyvärr innebär det också att en del som kanske borde ha våra nummer inte är prioriterade längre. Trist men sant. Men nu lever vi för varandra och det som komma skall och då finns det inte plats eller tid för trams.

Och eftersom att vi vet att denna någon läser här inne önskar vi dig ett bättre liv. Ett liv med innehåll.

Dagens klipp är just ett klipp ur filmen Mamma Mia.

Insatsen i låten, känslan och helheten fick oss båda att gråta hejdlöst när vi såg filmen. Och trots att det bara är ett klipp så är det något som ligger oss varmt om hjärtat och med tanke på det som är på gång är det en skön låt.

Välkommen livet till oss!!

...bor det en underbar liten kärleksgåva. Och den gör oss så lyckliga.

Tänk vad underbart det kan bli när ett och ett blir två där framför kaminen en sen natt när blickarna och kropparna möttes efter en kort utflykt.

Och på tal om lycka och kärleksstunder så är det snart dax att handla presenter till liten bebis som kommer till sommaren.

Vi var på shoppingtur häromdagen och då pekar Stefan på två söta speldosor....Lilla Anna och Långa Farbrorn.

Vi log varmt båda två och visste så väl.

Nu ska den här flickan hänga en smula tvätt, hoppa i duschen och sen omhulda min älskade som har en smula feber.

Känslan i kroppen just nu är total lycka och tacksamhet. Barnen är omstoppade, sonen höll hårt om sin bärgarbil, dottern höll i lilla spöklampan och viskade tyst att hon var så glad att Stefan är hemma.

I går fick hon ett puss och godnatt röstmeddelande på min mobil från Stefan som jobbade. Hon var en lycklig sessa.

I morgon är det dagis, jobb för Stefan och hemma mys för mig och voffsarna.

Över och ut och tack du stjärna där på himlavalvet.

Ja gör man inte det vet man ju inte.

Och nu tyckte tydligen mina älskade vänner Z och hennes man A tillsammans med min kära Stefan att jag ska följa med på konsert med Judas Priest. Jag är inte den som är den och när A hade ordnat finfina biljetter till dem på Malmö arena så tackade vi ja.

Så på onsdag är det dax. Och allt vi gör med våra underbara vänner blir alltid bra så det här kan bara bli FANTASTISKT.

Nu ska det tvättas lite och lilla sonen ska fortsätta med sin kampanj..."jag pussar på min hund Flisan så hon slutar prata så mycket" Och det verkar ju funka en smula. De två små virvelmarsvinen....ja de två små hundarna i familjen ligger mest och funderar över livet.

Själv funderar jag på om jag ska ta dem till hundtrimmet innan egypten eller efter. Stooooora frågor. Dottern har insett att man kan ställa ut hundar. Hon tror dock att man vinner godis om hunden vinner. Försöker förklara hur det går till eftersom jag har ställt ut hundar med goda resultat tidigare. Och jag inser att det är Jag och Stefan som får göra det. Vi får se, kanske.

Nu fortsätter dagen med bus, hopp och trams. Snart kommer vår älskade Stefan hem och gissa m vi är glada alla tre.