Jag har i mitt relativt korta liv blivit kallad både det ena och det andra vid olika tillfällen. Ibland har det varit befogat och ibland inte. Ungdjävel vill jag minnas att min far kallade mig när jag hade stulit sprit ur "spritkassan" på hans krog. Galning kallade min farbror mig när jag 18 år ung försökte hinna från Svalöv till Teckomatorp, för att hämta min kusin vid tåget, och tillbaka på en femtonminutersrast och följdaktligen körde av vägen och slog fem volter med min lilla BMW. För att inte tala om allt man blivit kallad av sin "livskamrat" under ett förhållande som varat nästan 17 år.

Just nu blir jag i alla fall kallad för "den långa älsklingen" men vem vet kanske även det är övergående. Det verkar i alla fall inte så just nu men den som lever får se.

Den här bloggen tillhör ju egentligen inte mig men har blivit ett forum för att komma åt mig känns det som.

De som ville läsa denna bloggen kunde förr komma hit via en länk från en annan blogg som tillhörde en människa som kallad mig för vän och till och med bror under en period. Eftersom denna före detta goda vän även är god vän med min före detta fru har således fler människor hittat hit som inte läser här för nöjets skull. Åtminstonne verkar det så!

Vad som är gemensamt för mång av dessa människor är att de gärna skriver inlägg som mestadels har med mig att göra. Dock är det hittills aldrig någon av dem som vågat stå för sina åsikter genom att underteckna med eget namn! Jag tycker det säger en del om trovärdigheten i det de påstår också.

Det kommer ofta kommentarer till Ann-Sofie som i bästa fall i alla fall har ett uns av samband med aktuell blogg skriven av henne men oftast har kommentarerna iriktning på beslut som JAG, STEFAN, tagit. Man ägnar sig åt att klandra Ann-Sofie för den allt sämre relationen jag har med min dotter. Man klandrar även Ann-Sofie för att hon nästlat sig in i mitt liv under tiden som jag och min före detta fru skulle ha haft någon sorts paus!?

Detta är mycket märkligt eftersom det sistnämnda är ren fiktion. De som känner mig vet att jag tar inte paus i ett förhållande och de vet också att om saker och ting går så långt att jag beslutar mig för att lämna något bakom mig så gör jag det. Jag återvänder inte för att upprepa samma misstag ytterligare en gång. Jag har lång startsträcka för att nå dit men efter ett sådant beslut finns ingen återvändo. Inga pauser. Ingen fortsättning på det gamla.

Förutom detta är det så att jag hade levt separerad i över ett år när jag först lärde känna Ann-Sofie. Ytterligare några månader passerade dessutom innan vi inledde ett förhållande. Mitt tidigare äktenskap var alltså över låååååååååååååångt innan jag inledde något nytt. Alltså kan inte Ann-Sofie haft med några tidigare beslut gällande mitt tidigare liv att göra.

Signaturen "He he" skriver att han/hon vet väldigt mycket om mitt tidigare privatliv men jag måste påpeka att det är ytterst tveksamt. Under de sista 7-8 åren i vårt förhållande umgicks vi med ytterst få människor d.v.s extremt få människor förutom de lika få gångerna vi satt utanför vår port på sommaren och umgicks en smula med våra grannar. Således är det lika få människor som verkligen vet vad som pågick i vårat hem, innanför våra "stängda" dörrar.

Denna "he he" vet tydligen en del om min ekonomi också och en hel del om vem som tagit ansvar et cetera.

Det är mycket riktigt att min före detta fru tjänade mer än jag EFTER att hon avslutat sin högskoleutbildning. Men där slutar saker att stämma!

Under vår tid tillsammans var jag arbetslös i sammanlagt hela TRETTIO dagar. Det vill säga EN MÅNAD. Under arton månader eller ett och ett halvt år jobbade jag som personlig assistent och då hade jag inte heltidsjobb och tjänade således inte så många pengar. Eftersom jag slutligen var den som tjänade något mindre än den andra blev det ofta så att jag var den som fick ta ut V.A.B när det behövdes. Jag är den av mina barns föräldrar som varit på flest föräldrasamtal och skolkonserter och jag tror fanimej att jag är den som oftast nattat barnen dessutom till följd av den andres obekväma arbetstider som hon naturligtvis var tvungen att arbeta. Inget ont om det sistnämnda. Men att påstå att jag inte tagit ansvar under vår tid tillsammans är att vara en smula ute och cykla skulle man kunna påstå. Vad gäller intag av alkoholhaltiga drycker i min tidigare familj kan jag lugnt påstå, och lägg märke till att det INTE är Ann-Sofie som påstår något nu, att de som VERKLIGEN kännde både mig och mitt ex vet att det inte var jag som stod för intaget av sådana.

Mitt syfte med dagens blogg är att uppmärksamma alla på att det pågår ett psykologiskt krig här.

Människor som med eller utan min före dettas vetskap, jag vet inte vilket, har bestämt sig för att ge sig på Ann-Sofie mestadels, tror jag, för att hon är mer tacksam att djävlas med än jag är. De säger sig föra min dotters och min före dettas talan. Detta innebär ju, eftersom jag är så funtad att jag tar saker direkt med berörd part, att jag konfronterar min dotter och mitt ex med dessa inlägg omedelbart när de kommer. Det leder tyvärr sällan till något bra och främjar inte vår relation eller möjligheten till en relation. Människor som någonstans i början nog bara ville väl har övergått i att på ett sjukligt sätt ringa och vräka ur sig den ena saken värre än den andra och skriva på bloggen allt mer märkliga påståenden. ALLTID till Ann-Sofie!

Mig, som det faktiskt handlar om, vågar man inte tilltala utan sitter tyst i telefon och flåsar om det är jag som svarar istället för Ann-Sofie. Kanske i rädsla att jag ska känna igen rösten vad vet jag.

Vad gäller MINA beslut är det ju faktiskt MIG man bör ifråga sätta och vem är bättre att prata med då än just MIG?? Har jag fel?

Jag pratade med min dotter häromdagen angående vår förestående resa till Egypten. Den som så många vill låta påskina att jag har uteslutit henne ifrån. Hon hade ett flertal val som hon kunde gjort för att få följa med.

Min son gick med på det förslag jag hade för att han skulle få följa med. Han har arbetat på mitt lilla företag åtta timmar i veckan så många dagar att han har tjänat ihop till sin biljett OCH till lite fickpengar när vi är i Egypten. Jag erbjöd min dotter att arbeta TRE timmar i veckan så att hon kunde tjäna ihop motsvarande halva biljettpriset om hon ville följa med. Eftersom jag var och är skyldig henne pengar för att hon jobbat hos mig i somras ville hon inte gå med på det. Jag föreslog dessutom att det räckte med att hon kom ut och "hälsade på" en gång i månaden för att få följa med men det ville hon inte heller. Följdaktligen bokade JAG inte biljett åt henne. Hon har accepterat detta. Hon har inga problem med det beslutet! Därför blir det ju tusen gånger mer märkligt att en massa andra människor har så extremt svårt att acceptera detsamma. Nä du "he he"! Du är knappast en person som stått någon i min gamla familjekonstellation så nära att du faktiskt kan uttala dig om hur det faktiskt var eller inte var! Därför tycker jag du kan sluta kommentera helt eller i alla fall vara så rakryggad att du vädrar dina åsikter på sin rätta plats. Det vill säga med mig! Jag har telefonnr: 0704-800676 och epostadress: ni32ck@hotmail.com men tyvärr tvivlar jag på att du vågar göra så.

Detta kännetecknar alla de som har kommentarer om mitt tidigare förhållande eller om Ann-Sofie som person. INGEN av dem vågar stå för vem de är! De vill gärna låta påskina att de känner någon av oss men gör knappast det. Vad det gäller att hota med att avslöja något som har med Ann-Sofie´s förflutna att göra så förstår jag inte riktigt meningen med det. Hon har nog berättat de värsta bitarna i alla fall för mig och skulle det finnas något värre så är det ganska oviktigt. Hon har i alla fall inte medvetet ägnat sig åt att göra livet surt för någon som inte är inblandad i aktuella händelser.

Jag älskar mina barn och jag älskar min Ann-Sofie och det är inget som någon anonym idiot ändrar på. Skit ner er! :o)

I övrigt vill jag påstå att vi mår så himla bra allihop. Det är en händelsernas tid och många saker jag sagt ställs mot varandra... Kanske vill jag gifta mig och kanske vill jag inte gifta mig... Kanske har jag redan gift mig! ;-) Sug på den, haha. Oavsett vilket så är det faktiskt min ensak!

Trots att mitt alkoholintag alltid varit och är och förblir i det närmsta obefintligt tänker jag avsluta dagens blogg så som den gamle käre riksbögen Jacob gjorde i "Jacobs stege" på åttiotalet med champagneglaset i handen.

Skål Ta mig fan!

Stefan

Aldrig har jag älskat någon så som jag älskar dig.

Aldrig har jag varit så älskad som jag är idag.

Aldrig har jag mött en så vacker själ som din.

Aldrig har jag haft så roligt tillsammans med någon.

Aldirg har jag kysst någon som jag kysser dig.

Aldrig har jag blivit kysst som jag blir av dig.

Aldrig har jag älskat så passionerat, ömt, hårt, brutalt och vackert som nu.

Aldrig har jag mött stjärnorna så många gånger som jag gör med dig.

Aldrig har jag älskat så ofta och länge som med dig.

Aldrig har jag trott att jag skulle få uppleva detta.

Aldrig trodde jag att man skulle behöva vänta så länge på sanna kärlek.

Underbara Stefan.

Tack för allt du är och för allt du ger.

Du är en underbar man, älskare, vän, frände, lekkamrat och allt det där andra som bara du och jag vet namnen på.

Med dig är jag alltid en lycklig kvinna.

Amor Vincit Omnia