Vi är så lyckliga.

Vi är så tacksamma.

Vi bär på en hemlighet.

Vi längtar så vi nästan spricker.

Amor Vincit Omnia

Idag har du varit en fri man i tio dagar. Det har du väntat länge på. Allt har en mening. Och för att fira kan man tycka att vi ska slå på stort. Men det behövs ju inte...för vår kärleksgåva växer för varje dag som går och det är det bästa som har hänt oss.

Än en gång, Stefan min älskade...GRATTIS.

Om en vecka är det min tur.

La vita é bella.

Fredagen var en kväll utöver det vanliga.

Huset fylldes med kära vänner och det var lite extra mysigt att leva.

Middagen avnjöts i ett hus endast upplyst av stearinljus och det var underbart att få luta sig tillbaka och njuta av våra vänner.

Efter middagen frossades det i kära vännens stora väska, den där hon hade lagt ner massor av sina fina korsetter.

Det mannekängades för våra män som mest satt och njöt.

Både jag och stefan blev kär i en vacker och tuff lackkorsett i svart och vinrött. Aldrig har hanväl saglat och klämt såmycket som när jag tassade runt i korsett.

Kvällen slutade vid tre då de flesta begav sig hemåt. Vi fortsatte vår kväll och natt med vår kära vän N. Vi gick helt enkelt aldrig och la oss. Utan åkte till vårt café i går morse och gick och la oss när vi kom hem på eftermiddagen. Idag är vi pigga igen och fixar lite med det mesta.

Jag tänkte ta mig an Feng shui boken och rensa ut. Har ett garage med tre bohag. Stefans, Mitt och Stefans ex. De två första hör liksom dit, det tredje håller vi på att göra oss av med. Dålig enegi är aldrig bra. Bort, bort, bort.

Så nu tar jag en säck och traskar ut i garaget.

Kärleksfulla kramar från kvinnan med den vackra korsetten och den ständigt växande hemligheten.

Nu är vi hemma efter ett och ett halvt dygn av äventyr.

Stora sonen i huset och hans fina goda vän var på konsert på Hovet i stockholm. Vi körde upp igår och lämnade av dem. Själv åkte vi till huset där Stefans bror och farbror bor. Blev en trevlig kväll med en liten del av Stefans fina släkt. Vi trivs bra tillsammans och jag känner mig alltid lika välkommen i deras sällskap.

Mitt i natten åkte v och hämtade killarna som sov hos farbrorn. Själv kröp vi in hos Stefans fina bror. En mysig natt och morgon.

Det är alltid lika kul att åka till stockholm och veta att vi alltid är välkommna till dem allihopa. Det är en fantastisk familj och det är på tiden att Stefan får börja komma dem nära igen.

Resan hem var mysig med killarna i bilen. Två fina killar, eller snarare män.

Stora sonen gav sin pappa en lång varm kram  i natt och sa "tack pappa" sen kröp han in i min famn och sa godnatt så där skönt som han gör, vår härliga kille. Ett finare tack går inte att få.

På vägen hem plockade vi upp mina barn som varit i småland inatt.

Nu sover de så skönt i sina renbäddade sängar, Stefan och jag eldar i kaminen, killarna är uppe på rummet och lugnet har lagt sig.

Imorgon är det byte, ungarna ska vara hos sin pappa i en vecka. Själv ska vi ha hit lite vänner på middag och bus. Det blir fläskfilé, grekisk sallad, bröd, gott att dricka till dem som får och framförallt kan och förhoppningsvis en god efterätt.

Livet ler mot oss och vi längtar så.

I kväll klappar jag försiktigt och tar min älskades hand och lägger på vår gåva. Världens finaste gåva.

Välkommen!

Godnatt från en trött, lycklig och förväntansfull kvinna.

Stefan här...igen.

Alltsedan jag träffade den underbara kvinna jag nu lever tillsammans med har någon slags terrorkedja bildats. Olika personer ringer upp Ann-Sofie och talar om för henne vad jag tycker och tänker nu och vad jag har tyckt och tänkt under tiden jag levde i mitt förra förhållande. De har synpunkter på mitt beteende mot mina "närmsta" och ifrågasätter mina beslut. Vad jag inte begriper i allt detta är varför man inte väljer att prata med mig då!? Är personerna ifråga rädda att jag ska känna igen deras röst?

Huvudpersonerna i detta drama har gapat och skrikit om psykisk sjukdom och den ena diagnosen efter den andra har tillskrivits både mig och Ann-Sofie. Jag vet bara vilken medicinsk utbildning vissa inblandade har och den räcker inte till att ställa diagnos på en person man knappt träffat. Beträffande övriga vet jag ju inte ens vilka ni är så därför kan jag inte uttala mig om er. Vad jag däremot kan säga är att det är ett sjukt beteende att ägna sig åt att ringa samtal anonymt och vräka ur sig den ena dumheten efter den andra utan att ha belägg för vad man säger. Jag menar... Hade personerna ifråga sagt att Stefan äger ett café och tycker det är jätteroligt att hitta på nya baguetter så hade man ju kunnat tro att de har en aning om vad de pratar om. Att ringa min älskade Ann-Sofie och påstå att jag bönade och bad om att mitt ex skulle skaffa fler barn med mig innan jag separerade är ju inte bara löjligt utan också oooerhört korkat. Alla som känner mig eller mitt ex känner till att jag redan har två barn med två olika kvinnor. Tanken på att skaffa ett tredje barn med en tredje kvinna är något jag alltid sagt att jag aldrig skulle göra.

Ju äldre man blir desto mer inser jag att man bör undvika att säga aldrig i allt för många avseenden. Livet går framåt har jag lärt mig... Man bör kunna sin historia för att inte göra om misstag man redan begått. Det är jag säker på. Åtminstonde i mitt fall. Kanske blir det barn eller kanske inte... vem vet? En sak är säker i alla fall och det är att i fråga om mitt ex finns det definitivt ingen strävan eller önskan att gå tillbaka!!! Jag är färdig med det livet. Ett liv utan rätt till åsikter och utan medbestämmande är inget en vettig människa strävar efter och så heller inte jag.

Min tillvaro är idag det bästa jag upplevt i många avseenden och i denna tillvaron stannar jag! Ni som anser er göra mitt ex en tjänst genom att sysselsätta er med de befängda samtal ni ringer till Ann-Sofie framstår ju som fullkomligt galna när inte ens mitt ex tycker om det Ni gör....eller gör hon det?

Livet växer och frodas!

Fridens liljor! ...tjoff, paff, poff!

S

Det är intressant att en fråga som faktiskt inte rör mer än oss två kan få så många att tycka och tänka så mycket som de gör.

Det spekuleras, pratas och undras. Frågan vissa ställer sig är: VÄNTAR VI BARN?

Svaret är: " Det tänker vi inte bekräfta eller dementera. Om nio månader vet folk svaret ju ".

Vi säger vad vi vill till vem vi vill och utan att lämna ut någon här så säger jag lugnt och stilla...." vi väljer vad vi säger och hur vi säger det nu för tiden ". Tyvärr kan det drabba folk vi kanske skulle vilja dela detta med. Men vi litar faktiskt inte på NÅGON utanför vår krets av vänner. Den kretsen som inte känner våra ex på ett eller annat vis. Vänner vi älskar och som älskar oss vet eller kommer att veta vad det är som sker. Alla andra lär ju märka och förstå.

Man har inte per automatik rätt att veta allt. Man måste kanske förtjäna det.

Så nu vet ni vad det är som händer....eller inte.

I vilket fall som helst så är jag en lyckig kvinna som bär på en " hemlighet "....en vacker och underbar sådan. Ofta tar jag min älskades hand och låter den stryka utanpå. Då sluter jag mina ögon och vet att detta är kärlek.

Amor Vincit Omnia

Efter en underbar natt i det söta lilla huset i skogen kom vi hem tidigt på morgonkvisten. Klockan var sex närmare bestämt.

En känsla av total lycka, kärlek och samhörighet låg som en lätt dimma över oss när vi kröp ner i vår säng. Kvällen och natten innebar skratt, total nakenhet ända in på köttet, funderingar och en stor portion humor.

Vi njuter av allt som sker just nu och ibland står vi där med ögonen fyllda av tårar, tårar av lycka.

Livet är just nu som en underbar saga.

Och mitt i denna saga är det en viktig dag idag, FARS DAG.

Det blir tårta och mys. Present från mig är avklarad med råge. En nöjd man sa lyckligt inatt innan vi åkte hem igen..." en bättre present kan man inte få" Och jag inser att något vackrare än det som skedde, sker och som växer just nu inte går att ge någon man älskar.

Så för att sy ihop dagens påse, vilket är svårt för just nu är det bara en underbar lycka som rör sig i min kropp och i min själ.

Dagens sista ord ger jag till dig min älskade....

Stefan!!

Idag är det din dag....lite mer än vanligt.

Det är pappan i dig som firas lite extra idag.

Du är en underbar pappa, en närvarande pappa som är rak och ärlig.

Du gör det många föräldrar ibland har svårt för, men som gör att våra barn i längden mår bra, du sätter gränser. Det är en av dina viktigaste egenskaper som en bra pappa.

Du är rolig, busig, rak och ärlig.

Du är vad jag anser är det viktigaste i en föräldraroll...du är förälder och inte kompis. Då spricker det.

Du är pappa till två fina barn. Du är dessutom en vuxen förebild och en god vän till mina barn. Så idag när vi firar dig är det en stor familj som vill göra din dag speciell.

Min söta dotter ritar just nu sin present till dig och mitt i teckningen utbriset hon..."JAG ÄLSKAR STEFAN"

Just så är det här hemma. Du är älskad.

...utanpå och viskar att nu vet vi vad som bor och växer i oss.

Välkommen underbara liv.