....ungefär så kan man sammanfatta det sista dygnet.

Mina föräldrar kom förbi oss en runda igår och berättade att min mormor, min största förebild genom livet, min trygghet, min stöttepelare och goda vän som fyller 96 år i sommar sakta men säkert lämnar oss nu.

Från att ha stått på sig om att bo kvar i sin fina lägenhet har hon nu bett om att få komma till ett boende. Kort efter hennes nya inställning till boendet blev hon sjuk och hemtjänst insåg att min lilla mormor inte alls var frisk och skickade henne med ambulans till akuten i Malmö. Så sedan i fredags ligger hon på medicinen och blir omhändertagen så gott det går. Min älskade mormor, som jag alltid har intalt mig alltid ska leva. Naivt? Ja absolut!!! Men känslan av att hon inte finns nära mig är outhärdlig.

Jag är min mormors enda barnbarn och hon har älskat mig villkorslöst från den stund jag föddes. Alltid har hon varit stolt över mig och mitt liv. Hon älskar mina barn, avgudar Stefan. Hon har lärt mig så mycket min älskade mormor.

Plötsligt, som en smäll på käften när mina föräldrar åkte igår bröt jag ihop totalt och tårarna tog aldrig slut. Hela natten har Stefan legat tätt intill, hållt om, pussat på mig, viskat ord som fått mig att komma någorlunda till ro.

Utan honom hade föregående natt inte varit över än.

Nu kämpar jag med att inse att det är som det är och vet att detta har varit hennes önskan länge. Hon är trött på att inte orka, vara skröpplig och trött. Och allt oftare får hon små proppar i hjärnan och för två veckor sedan när mamma var hos henne trodde hon att hon skulle somna in.

Samtidigt som jag inte vill förlora henne så vill jag att hon får frid, ända in i själen.

I morgon åker jag och Stefan in till Malmö för att hälsa på henne, krama på henne och bara vara där en stund.

Stefan!

Tack för att du delar min sorg! Tack för att du hela tiden stöttar mig!

Tack för att du gör livet lite enklare i den här sorgen!

Tack för att du såg till att jag tog mig till kickboxningen idag och där och då faktiskt graderade en nivå. Tack!

 

Stefan

10 februari 2011 08:52

Jag finns här för dig hela tiden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...