En sten har lyfts från mina axlar. Trots att jag hela tiden har vetat att jag har haft rätt i min kamp för att min son ska få den bästa skolgången så har det varit tufft.

I Maj satte jag mig och skrev en anmälan till Skolinspektionen där jag starkt ifrågasätter skolan min son går på och hur de har hanterat hans behov av extra resurser. Under tiden har jag och prinsens pappa och Stefan haft god stöttning av BUP.

Som blivande lärare har jag satt mig in i skollagen och läroplanerna på ett sätt jag inte trodde var möjligt. I stunder har jag kunnat dem bättre än rektorn i fråga, vilket är tragiskt på ett vis.

När jag skrev anmälan var givetvis min förhoppning att det skulle leda till att skolan blir tvungen att göra mer än de redan har gjort. Men jag visste också att det dels krävs en ”bra” anmälan för att den ska komma vidare och att det på inget vis är säkert att Skolinspektionen tar tag i den. Men i mitt fall svarade de snabbt och skolan blev tvungna att skicka in sina rapporter om vad de har gjort i frågan. Detta fick jag ta del av och bestrida om jag ansåg det nödvändigt, vilket jag gjorde.

Tiden har gått och under tiden har jag fortsatt min kamp för att prinsens skolgång ska bli den bästa. Det har fällts en och annan tår på vägen men framförallt är det i stunder mentalt tungt. Men så plötsligt fick jag ett brev från Skolinspektionen. Med löjligt darrande fingrar läste jag deras beslut. Kortfattat kan man konstatera att Skolinspektionen konstaterar att kommunen och skolans rektor inte har följt bestämmelserna om särskilt stöd. De har fram till den 21 januari 2013 på sig att vidta åtgärder så att elevens behov tillgodoses.

Det är med stolthet jag ler åt detta och minns rektorns spydigheter, som när hon hasplade ur sig :” du ska inte tro att du kan skollagen bättre än jag” eller för den delen ” vi har gjort rätt hela vägen och det spelar ingen roll vad jag säger till dig för du är aldrig nöjd”.

Idag känner jag mig som en vinnare som har fört min sons talan och till slut har fått rätt, svart på vitt.

Alla barn har rätt till en rättvis skola som kan individanpassa undervisningen utifrån varje elev. Det är mitt mål som blivande lärare. Kanske kan mina erfarenheter av att vara mamma till en pojke med ADHD hjälpa mig i den frågan, och kanske än mer då jag, precis som honom har ADHD. En tillgång i livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...