Jag inser att det på inget vis är något att dra på. Jag har i och för sig aldrig gjort någon hemlighet av det men jag har inte haft något behov av att skrika ut det. Mina närmsta vänner och min familj har vetat från början och de har varit ett oerhört stöd på vägen. Redan från dag ett, som var i april i år, valde jag att låta bli att göra det många med samma diagnos gör, eller andra diagnoser för den delen. Jag har inte identifierat mig med min diagnos. Jag har ADHD men jag är inte min diagnos. Jag valde tidigt att se det som en tillgång i livet och dra nytta av det.

Jag tillhör skaran med diagnosen som är oerhört ordningsam, pedant, noggrann, missar aldrig en tid jag har planerat in, har en noggrant planerad kalender, huset är alltid rent, alla kläder är alltid rena, strukna och inlagda pedant i garderoberna. Jag har å andra sidan inga problem med att det blir rörigt här hemma men jag ser alltid till att städa, plocka undan i köket, ställa in i diskamaskinen och dona innan jag lägger mig. Jag ser det inte som ett problem och det har jag fått veta att resten av familjen inte heller gör och då är det för mig helt okej. Familjen är alltid nummer ett! Jag har äntligen fått svar på varför jag har mått som jag har gjort genom livet. Kanske hade saker sett annorlunda om det hade uppdagats tidigare, kanske inte. Det är ganska oviktigt. Jag har kommit hit i livet och är jäkligt nöjd med vad jag har åstadkommit. Jag tog mig igenom grundskolan och gymnasiet med löjligt bra betyg, till stor del tack vare min envishet. Jag har rest och sett stora delar av vår fantastiska värld, jag har bildat familj och välsignats med två fantastiska barn. Idag lever jag med mannen som visade sig vara det jag väntat på. Jag är inne på min femte termin på Lärarhögskolan och min väg mot läraryrket och i slutänden förhoppningsvis en rektorstjänst. Jag vet att det jag vill uppnå är möjligt, bara jag bestämmer mig för det.

Idag är jag dessutom mamma till en prins med ADHD och vi medicinerar båda två. Jag är en väl påläst mamma som tillsammans med prinsens pappa och Stefan kämpar för att hans skolgång ska bli så bra det bara går. Det har visat sig ge resultat och idag har rektorn på hans skola fått inse att jag hela tiden hade rätt. Med BUP och Skolinspektionen i ryggen visade det sig bli riktigt bra för honom.

Vad innebär det för mig då, att jag har fått en diagnos? Ja i det stora inte så mycket. Jag medicinerar och det gör att jag är mer samlad och fokuserad. Jag når mitt inre mycket enklare och jag ser saker mycket klarare. Dessutom är det mycket enklare att möta mitt tidigare liv, mina val och det som har skett. Jag är inte längre bitter, arg eller ledsen över det som en gång sårade mig. Jag inser att det är gjort och det bästa man kan göra är att förlåta och gå vidare. Både sig själv och andra. Jag är fortfarande samma kvinna. Även om jag på vägen har nått ett nytt yttre och idag inte bär på en massa övervikt och lever ett hälsosamt liv. Så trots att det är en annan kvinna jag ser i spegeln är det samma lika på något vis. Men jag är givetvis tacksam över att mer än hundra kilo har lämnat min kropp. Livet är enklare och lättare. Dessutom är det jäkligt kul att handla kläder, var jag vill, utan att prova.

Jag är alltså samma Fia, men om än mer säker på att jag duger och har gjort rätt val i livet.

 

Georg

19 november 2012 10:50

kolla in www.jagharadhd.se samma tankar. att adhd kan vara ens största tillgång.

bra inlägg!

http://www.jagharadhd.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...