Den kom när jag minst anade det och slog mig med en sådan enorm kraft så att jag inte reste mig på flera dagar.

De dagarna var fyllda av smärta, sorg, tillbakablickar och total förvirring.Jag blev bokstavligt liggande kvar där jag låg och under de här dagarna fanns Stefan där hela tiden. Bäddade om mig, klappade på mig, försökte ge mig något att äta, önskade att jag skulle gå upp ur sängen och torkade mina tårar som aldrig verkade ta slut.

Kropp och själ var utmattade och tröstlösa och jag hade ingen ork eller vetskap om hur jag skulle hantera livet som plötsligt hade hunnit ifatt mig. Samtidigt mitt i sorgen och  förvirringen var jag lycklig, det visste jag. Men det var svårt att ta fram det just där och då.

På kort tid hade två av de viktigaste personerna i mitt liv lämnat det här livet för att bli de vackraste stjärnorna på vår himmel. Mina två stöttepelare och förebilder var borta och med så kort mellanrum. När mormor dog blev det startskottet för min käftsmäll som också, idag kan kallas mitt uppvaknande som jag nu är tacksam över. Men där och då var det bland det värsta jag varit med om. Att inte ha ork att själv gå till toa, att inte orka äta, att inte orka sova, att inte orka sluta gråta och att inte orka vara där och då.

Hur det hade gått utan Stefan vid min sida vill jag inte tänka på. Tillsammans med mina fina vänner var han där hela vägen.

Där och då hann jag gå igenom hela mitt liv om och om igen. Vägen hit har inte alltid varit enkel och i stunder smärtsam. Samtidigt kan jag idag känna djup tacksamhet över det, att jag vet att livet inte är en rak väg att vandra.

Jag tillhör skaran som har växt upp i ett tryggt hem med föräldrar som har ställt upp hela tiden, det var aldrig problem med pengar. Vi var alltid på semesterar på sommarlovet och sportlovet. Vi bodde i ett av Malmös fina villakvarter, hade många vänner och levde ett liv som många avundades oss. Jag fick tidigt lära mig att aldrig ta någonting för givet och lärde mig tidigt att det fanns de som inte hade det så bra som vi hade och därför var det en viktig del i livet att kämpa mot orättvisor i livet, skänka pengar till projekt som arbetade mot fattigdom.

Skolan var aldrig ett problem och jag tyckte det var både kul och enkelt och behövde aldrig lägga en massa tid på läxor för att få höga betyg. Ungdomen var väl som för många andra, förvirrande, prövande, underbar och en tid jag aldrig vill ha ogjord.

Efter en del års festade, nattliv på malmös nattklubbar, resor med vänner utomlands och annat spännande mötte jag barnens pappa som jag var gift med i åtta år. Ett  äktenskap som var fint på många sätt och vis men samtidigt förstörande, för oss båda, på olika vis. Idag har vi gått vidare och förlåtit det som var. Det är man skyldig de barn man har tillsammans. Vad växer de upp till annars? Bittra och rotlösa? Idag är vi ett team som jobbar med och för barnen och vi har fått fördelen att dela detta med min Stefan som älskar barnen som sina egna och är där på träningar, skjutsar till vänner, aktiviteter, går på föräldramöte, utvecklingssamtal och älskar dem villkorslöst.

Stefan, min älskade make. Mannen som visade mig hur vackert livet faktiskt är. Hur passionerat och romantiskt en relation kan vara. Hur vackert det är med respekt och lyckoruset.

Idag, snart fyra år sedan vårt första möte är vi lika förälskade och har ett äktenskap byggt på tillit, kärlek, lek, bus, bråk som vi alltid reder ut sansat utan att bli destruktiva. Det är nytt för oss båda. Stefan slipper bli jagad med kniv och jag slipper den tysta tomheten. Äntligen hittade vi den sunda vägen och vi är tacksama över vårt liv.

Idag är livet ingen kamp, på många vis. Vi slipper vända på pengarna och har det gott ställt, inga skulder, ett hus som är en vacker oas för oss, resor, träning på gym i malmö. svenssonliv med ica-kort, storhandlingar på Willys, Stefan som jobbar heltid som svetsare, jag som läser till lärare på Mah, bullbak, passionerad sex, fina barn och varannan vecka är all vår uppmärkasmhet på barnen som är här. Den andra veckan lever vi mer vuxenliv med allt vad det innebär. Fika på stan, middag på stan, utflykter med övernattningar, barnförbjudna aktiviteter, krogrundor och allt vad det är. För att på fredagen landa i soffan med busarna med film och popcorn. Det är det här som är livet.

Jag visste allt detta innan också men inte med samma staka tro. Det får jag tacka mormor och Vivan för som i sorgen har gett mig kraft att orka resa mig igen och se på mitt liv och omvärdera det. Det lyckades de med fint uppe i sin himmel och varje dag tackar jag dem och varje dag saknar jag dem. Ibland gör det ont och tårarna vill ännu en gång inte ta slut. Men då vet jag att de hade levt färdigt, att de var tillfreds med att gå vidare.

Så vill jag också känna den dagen det är min tur. Att jag har gjort så gott jag kunde och att jag levde livet fullt ut.

Att dessutom där och då minnas min käftsmäll och hur den fick mig att vakna och bli mer klar över hur bra jag har det. Världens största smäll men som väckte alla mina sinnen till liv.

Jag står där jag står idag tack vare mig själv men med stort stöd av Stefan, mina fina barn och vännerna. De fina vännerna.

Tack!!!

Dagens låt är en av de vackraste jag vet och som fina Stefan då och då sjunger för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...