Direktlänk till inlägg 29 augusti 2011
Så kom dagen då vi skulle säga farväl en sista gång.
Älskade och fina mormor fick en vacker begravning och den blev precis som jag kan tänka mig att hon önskade sig.
Vi hade barnen med oss och någonstans gjorde det akten i kyrkan lite lättare även om sessans tårar fick mig att gråta ännu mer.
Någonstans var det en befriande känsla att jag fick se mormor när hon hade gått bort, bara minuterna efter. Att jag satt hela den dagen på hennes rum och sov, log åt alla minnen, grät, höll hennes händer och grät mot hennes bröst.
Att se min mamma sörja sin älskade mamma gör ont. Min lilla vackra mamma.
Efter begravningen tände vi ljus för dem vi älskar, levade och bortgångna. Det kunde inte avslutats vackrare.
Hela tiden fanns Stefan där vid min sida och höll om, kramade, stöttade, kramade barnen och den övriga familjen.
Livet är i svåra stunder lättare när jag har Stefan vid min sida.
Tack älskling.
Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...
Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...
Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...