....min fina tant Vivan.

Idag kom samtalet jag oroat mig för. Min fina Gudmor, Vivans dotter ringde och lämnade beskedet. Att där och då få gråta tillsammans med henne, kvinnan jag älskar så innerligt hjälpte mig massvis. Att jag dessutom hade mina fina ungar som tog hand om mig gjorde det inte sämre. Och varma kramar av Stefan och Kusin D. Jag har ett fint stöd och det är jag så tacksam för. Men oavsett allt stöd i världen så dog en bit av mitt hjärta idag. När Vivans man dog för sex år sedan trodde jag att jag själv skulle dö av sorg. Man klarar uppenbart mer än man tror.

Nu är de båda borta. Mina älskade vänner, och jag deras "Lillan" vet inte hur man orkar kämpa sig igenom en sådan här sorg.

När man är 95 år är det så klart dags på något vis att gå vidare, men det gör det inte lättare för oss som är kvar här på jorden.

På ett ögonblick spelades hela min barndom upp. Alla sommardagar i deras sommartorp i Småland när jag drack Vivans hemgjorda saft och åt de gudomliga kringlorna som bara hon kunde göra. Alla jular, alla fina presenter och alla midsommrar. Livet passerade revy på ett ögonblick och nu när barnen är nattade och jag har samlat mig lite är jag tacksam över att hon fick somna in fint inatt med sina barn vid sin sida. Och jag tänker att hon är hos sin älskade make nu och stjärnhimlen har fått ytterligare en stark stjärna som lyser på oss.

Idag, mitt i sorgen är jag extra tacksam över mitt liv och min familj.

Dagen tillbringades i trädgården tillsammans med ungarna och älskade kusin D. En vacker dag som denna är det lite lättare att få ett besked som detta. Och kanske var det meningen att jag skulle visa Stefan och barnen deras sommartorp i Småland innan vi åkte hem igår, samma dag som hon valde att gå vidare. Livet är en vacker gåta.

Och när jag läser Stefans blogg idag om tankarna på en ny familjemedlem i vår familj så vet jag ju att när en stjärna slocknar tänds en ny. Det är en trygghet.

Älskade Vivan...vi ses igen och tack för alla fantastiska år!

Du är alltid älskad!

Lillan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...