Nu är det snart slut, barnens och mitt jullov. Stefan var bara ledig ett par dagar men han åker glatt iväg till sin skola och det går löjligt snabbt framåt. Vem vet, plötsligt är han på en oljeplattform i Norge och jobbar...två veckor och ledig fyra. Men som vanligt, en sak i taget och nu har han löjligt kul här och nu.

Barnen, som är hos oss även denna helgen har busat så det har stått härliga till. Stefan var ute en lång stund i trädgården med dem och grävde vars en snöigloo till dem inna de tog sina kälkar och begav sig ut i byn och åkte. Själv tog jag tilläfället i akt att plugga lite och göra det jag tycker är så mysigt, städa.

Lillprinsen älskar att städa, diska, laga mat, skotta snö, klippa gräset när det är säsong för det och vad det nu kan vara. Sessan är lite mindre intresserad av just dessa aktiviteter. Hon sitter mer än gärna framför dator, pluggar matte, läser böcker, bygger Lego eller pysslar.

Men i dag, kors i taket tog hon plötsligt tag i operation städa på sitt rum....vilket sällan behövs då jag alltid städar till barnen, just för att det är kul. Med tanke på hur sällan det sker skulle det dokumenteras med kameran så hon fick helt enkelt låna en kamera och ta bild på mästerverket.....Och det får ni ta del av här på bloggen idag :D

Imorgon är det sista dagen innan barnens pappa kommer och hämtar dem. Vi har utlovat Alice i underlandet, det obligatioriska lördagsgodiset och en och annan överrasking.

Men nu, alldeles mitt i nassan ska den här lallan se till att sova.

Det är som jag sagt massvis med gånger förr, det är det lilla i livet som är det stora.

Just en sådan dag har jag haft här hemma idag.

Barnen är i småland hos mina föräldrar och åker pulka hela dagarna och busar i snögrottan de har byggt på gården. Imorgon åker vi upp och hämtar hem älsklingarna. Eftersom att deras pappa är på semester i Spanien hos goda vänner till oss är barnen här till söndag.

Vi har ett mysigt program framför oss som vi tillsammans med barnen har kommit överens om.

På torsdag är det Band Hero och bakning har sessan bestämt. På fredag är det pulkaåkning i Orabacken utanför Sjöbo och en och annan korv som ska grillas.

På lördag har prinsen bestämt att vi ska se en ny film.

Eftersom att ungarna är i småland för att jag ska få läst de sista böckerna inför redovinsingen om två veckor tänker jag att jag får se till att bli klar med den sista imorgon innan vi åker upp till den småländska skogen. Annars får herr Bodström agera lekfarbror och åka iväg med skitungarna i helgen.

Det är så innerligt kul att läsa till lärare och innan julen beslutade jag mig för att göra min resa ytterligare en termin lång, alltså åtta spännande terminer.

På tal om mysig dag hemma i lilla huset på landet. Jag och hundarna har haft en mysig dag med tvättande, städande, undanplockning av julen, organiserat lite uppe i ateljén och givetvis, pluggat, pluggat och pluggat.

På måndag är det dax igen, CK soppor i tre månader och träning minst tre gånger i veckan. Det är så innerligt skönt och kul och det ska bli skönt att komma ner och träffa klubbkamraterna igen och köra de där tuffa passen där jag sparrar med männen som inte är rädda för att ta i då jag är kvinna. Ju hårdare och tuffare, desto bättre. Och tävlingsinstinkten är ju löjligt stark hos mig. Jag har tack vare, eller kanske på grund av den faktiskt knockat min kära make en gång i ringen. Nu är det på det igen :)

Nu ska jag njuta av min kopp te här i soffan och andas in och andas ut och samtidigt njuta av att julen har flyttat ut.

I år firade vi in det nya året tillsammans med Stefans vän sedan över tjugo år tillbaka. En vän som för övrigt är stora sonens gudfar.

Givetvis var det inte A ensam vi firade med utan även hans fina kvinna U, deras två söta pojkar och en del andra vänner till dem.

Vi njöt av god mat och dryck, charader tillsammans med alla barnen....och ja jag är en dålig förlorare men en ännu värre vinnare...Och ja!!! Mitt lag vann, GIVETVIS!

Jag fick njuta av att lyssna på A och Stefans historia och vilka vägar deras liv har tagit. Idag står de där som två vackra, kloka män som har kommit långt i sina liv. Och jag ser A som en kär vän redan.

Givetvis sköts det raketer, skålades in det nya året, pussades, kramades, kramades lite intensivare och vid halv två nattades trollungarna.

När vi vid halv fem kröp ner i samma säng som våra fina ungar var det en underbar känsla när Stefan håller om mig och lägger handen på ungarna och viskar i mitt öra " vilka fina barn vi har Fia". Ett nytt år kan inte börja bättre.

Nyårslöfte? Nja, jag känner att jag har infriat många redan. Men jag ska i mål med de sista kilona inför operationen och det blir kickboxning tre dagar i veckan med Stefan. Dessutom ligger en ny spännande termin framför mig och det är spännande att se vad som händer.