...ödmjukhet skadar sällan.

Vi har precis tittat färdigt på den fantastiska filmen Flyga Drake. En film som berörde oss båda på djupet.

En vacker historia om familjen, det finaste vi har. Vi konstaterade båda krasst att det gnälls på tok för mycket i världen och barn många gånger inte är tacksamma över det de har.

I Stefan ser jag en av de bästa föräldrar jag någonsin stött på, både privat och i mitt jobb. En underbar pappa som alltid finns där men som äntligen, efter många långa år har satt ner foten och inte längre tar en massa skit.

Detta uppfattas i stunder som om han är "dum i huvudet", "sjuk i huvet", "skum" osv osv. Och det är lätt att förstå när man aldrig har fått se honom som har faktiskt är. Han är en man som vet sitt värde och idag inte tar vad som helst och som står upp för hela sin familj och då även den delen som har tillkommit de senaste två åren, jag och mina två barn, hans fina bonusbarn. Vi vet alla tre att det inte finns något han inte gör för oss. Och han vet att samma sak gäller oss. Vi är en familj och vi värnar om varandra.

Det har varit vi som har stått vid hans sida den sista tiden när han har varit sjuk, och han har varit väldigt sjuk.

Det är vi som har suttit vid sjukhussängen hos honom och det är vi som har stöttat. Tyvärr saknas en del av familjen pga stolthet, någon som är helt galet. En dag är han kanske borta och då var de kanske inte där. Allt för stoltheten. Det är galet, men framförallt skamligt.

För att använda ett urvattnat begerpp..."tänk på barnen i afrika". De hade säkert varit glada om de hade en pappa. En familjemedlem är inget som tvunget finns kvar, oavsett om de lever eller dör. Något att fundera över kanske ;)

För min del är jag tacksam över att han står upp för mig och inte tillåter att man kallar mig div hemskheter. Det borde inte vara något nytt för dem som känner min blivande man att om man sårar de han älskar försvinner han längre och längre bort från dem som gör hans familj illa.

Tack älskling för att du stöttar mig och står på min sida. Jag älskar dig!

Vid den här tiden om två veckor är jag fru Bodström och vi njuter av att få fira det med våra vänner och släktingar. Det blir fullt hus och vi längtar så.

Nu ska jag pyssla lite på barnens rum så de får lite mysigt i sina fönster.

Kärlek!!

 

Susansnusan

15 november 2009 12:24

Du skriver så otroligt bra..jag får känslor som poppar upp och kan inte sluta läsa...Ni verkar vara...och är med all sannolikhet...mycket bra för varandra och jag önskar er all lycka med bröllop och allt!!!!!!!!!...Supergoa människor!!
Kramiz

http://www.susansnusan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...