Direktlänk till inlägg 23 augusti 2009
Saknaden faller över en när man minst anar det.
Ikväll var ett sådant tillfälle.
Stjärnan på jobb har gått och lagt sig och jag har gjort en stor kopp te. Invirad i den varma filten satte jag mig på uteplatsen och njöt av tystnaden. När jag sitter där och är tacksam över det fina liv jag lever insåg jag att jag satt där utan det växande livet inom mig.
Snart är det två månader sedan vi förlorade det som var en del av oss båda. Så kallt och hemskt på vardagsrumsgolvet. Allt blod och alla tårar.
Jag vill inte tänka på hur jobbigt det hade varit om vi inte hade varit så trygga med varandra som vi är och utan våra vänner som har stöttat oss båda.
Vi sörjer men låter inte sorgen ta över våra liv. Vi har så mycket att vara tacksamma över och som gör oss lyckliga.
Det sitter vackra änglar och vakar över oss, det är en gåva bara det.
Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...
Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...
Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...