...men inte samtidigt.

Snart är det jul....eller ja ganska snart i alla fall. Det är Stefans och min andra jul tillsammans. Förra året var vi inte på samma ställe. Men i år får vi äntligen fira jul tillsammans med varandra, nära och kära.

Jag är galen i jul och varje år pyntar jag mitt hem likt en Fanny och Alexander jul. Vita dukar, alla i linne, Äpple, julgran med pynt från gamla dagar, tomtar och annat vackert. Lyktor både ut och inne, mistel lite här och var i huset och alltid med vår kära tomte som aldrig kommer med bara en säck....minst tre. Det är en snäll tomte vår tomte.

I år är första året barnen får en jul utan både mamma och pappa. De är hos mig juldagarna eftersom att det är min vecka, nyår får de fira hos sin pappa. Den dagen tror jag att vi ska se till att göra något extra mysigt min älskling och jag.

Idag är jag hemma och myser lite. Städa trädgården står på schemat, ut och promenera med våra vovvar, tvätta, stryka, städa, pyssla och hänga upp lite tavlor på dotterns rum.

Sen är det dax för tapet på sonens rum och vårt stora sovrum ser ut att ta form. Ska bli skönt. Jag hittade ett Laura Ashley överkast som jag har lagt undan till sängen. Kommer bli så fint så. Lampor till sängborden ska jag beställa från en liten söt butik i NY. Galet söta och passar oss här hemma. Vårt vita, romantiska sovrum....snaaaaaart.

Så var det Egypten...

Igår bokades tilläggen i vår resa. Vi ska simma med delfiner en dag, vara i Kairo en dag och så ska jag gå på en drös spa behandlingar på hotellet. Min pappa är en söt pappa som tyckte att jag skulle få njuta lite extra när jag fyller 30. In i pyramiderna ska vi ju också och det ser alla fram emot.

Sen har jag lovat min älskling att vi ska testa den fina golfbanan där nere.

Det lär bli en resa utöver det vanliga. Men så är det ju i min familj, ska man göra något gör man det ordentligt...annars kan det vara.

Och dessutom frågade min kära mamma vad jag önskar mig när jag fyller 30. Och de var en svår nöt att knäcka. Jag har ju redan allt jag vill ha och saknar jag något köper jag det. Får väl suga på den karamellen ett tag.

Det lutar nog åt Efva Attlings ena guldhalsband.

I-lands problem....jag vet. Men när man har kommit dit i livet när man har allt man vill ha och det man inte har köper man. Där man har en familj och vänner som man älskar. När man lever ett stressigt liv som egen företagare tillsammans med mannen man älskar, när man mitt i en lunch beställning på jobb får en kyss i nacken, när huset börjar bli renoverat och man ser hur bra det blir, när man har friska barn, när man har lärt sig leva med det som en gång var jobbigt i livet.....då behöver man faktiskt inte så mycket mer.

Och det är med glädje jag säger att jag äntligen är där.

Nu ska jag pyssla här hemma.

Amor Vincit Omnia

 

Monica

7 oktober 2008 19:53

Varken dottern eller "stora sonens" flickvän som är familj får föla med... Gud vilken underbar familj ni är...

 

antigone

7 oktober 2008 22:15

Ni kanske skulle betala tillbaka pengarna som ni är skyldiga oss innan ni tänker på en semesterresa....

 

Ann-Sofie

8 oktober 2008 06:40

Antigone...eller snarare L.

Nu måste vi skilja mötrötterna från potatisen. Vem var skyldig er pengar? Inte var det jag i alla fall.
Er och Stefans skuld kan ni säkert ta som förra gången, via nattliga sms eller kanske via telefon eller mail. Men du som är så noga på vad som är rätt och fel. Nej Lina, JAG har aldrig varit skyldig dig pengar. Men det visste du, du visste kanske bara inte hur du skulle få fram det så att det verkar som jag är en skitstövel. Det gick ju så där va.

(Dessutom, jag har haft turen att aldirg behöva låna pengar från vänner eller annat löst folk. Du vet som du gjorde av vår fd gemensamma vän M. Fick han någonsin tillbaka sina pengar? Eller det blev preskribrerat av dig själv? Bara en liten undran.)

Som jag skrev i ett mail till dig....

Ska du prata skit om mig gör det ordentligt.

Och missminns jag mig inte så är du en av dem som inte vill ha med oss att göra. Det gjorde dessutom din man klart för oss, att vi skulle hålla oss väck. När ska du/ni göra detsamma?

Och för att tillägga, det är inte mycket jag och stefans ex, din vän är överens om. Men att du ska sluta kommentera här är en av de sakerna vi iaf hittils har haft samma åsikt om. Snälla, gå och öva lite teater, skriv en vers, gå en promenad....gör vad du vill men kära, rara, småpatetiska du, läs om du vill men låt oss nu vara.

Håll dig väck sa din man till min. Lev lite efter din mans ord nu.

Och vad gäller resan, se den är både bokad och betald, allt med GOTT samvete.


Över och ut och godnatt.

Ann-Sofie.

http://ovan nämnda blogg

 

Monica

8 oktober 2008 13:42

Det stämmer att jag känner Mia ocj när jag tycker att något är orättvist så säger jag till. Linn och Stefan har sina konflikter, men hon är fortfarande hans dotter... Flickvännens namn kan jag tyvärr inte men jag har hört av Mia att "stora sonen" vill ha med henne, och av det jag har hört kommer hon mer än väl överrens med hela er familj, så varför låsa ut henne? Visst, hon är inte familj, men din dotter... Herregud!

 

M

8 oktober 2008 22:27

Jag har medvetet låtit bli att läsa och kommentera i Ann-Sofies blogg, men nu börjar även jag att undra... Vem är du Monica, som hävdar att du citerar mig i fråga om "stora sonens flickvän" ?! Jag har inte pratat med "stora sonen" om huruvida han vill eller inte vill ha med sin flickvän... kan tänka mig att han vill det, MEN... det vet jag ingenting om. Skulle vara väldigt tacksam om folk slutar att påstå att de finns i min närhet eller vet vad jag tycker och tänker, för de som verkligen känner mig, vet att jag inte behöver någon som för min talan, det klarar jag av att göra själv. Vill INTE bli indragen mer, tror inte att du "Monica" känner mig... har jag fel så ring upp mig och berätta, du som säger till när något är orättvist. Stefan och Ann-Sofie... detta besök var av engångskaraktär, men nu räcker det! Tack!
M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....och våren är här. Maken blir morfar i oktober och månaden innan det "farfar" för andra gången. Barnen som fortfarande är barn börjar bli stora. Sessan är en duktig elev i skolan och en minst lika bra fotbollsspelare. I hennes värld rör sig enba...

Om två veckor utökas vår lilla familj. Vi har insett att tiden är rätt nu och därför är vi från och med nästa vecka familjehem åt en kille på 15 år. Spännande och mysigt är två ord som väl beskriver det vi känner. Just nu inreds hans rum och i veckan...

Om exakt två månader, den 17 januari är det dags för examen. Avslutningen kommer att hållas i konserthuset i Malmö och det är efterlängtat må jag säga. Tre och ett halvt års studiet på lärarhögskolan är då över och jag kan titulera mig lärare.Efter a...

Jäklar vad tiden går. Om mindre än tre månader är jag färdig lärare. Just nu är jag mitt uppe i slutspurten av C-uppsatsen tillsammans med fina vännen E. Samtidigt läser jag lite extra på kvällarna, dels för att det är spännande men även för att h...

Världens finaste Nelly är och hälsar på ett par dagar. Mamma och pappa är hos oss och färdigställer det som blir sessans rum. Hon kommer för övrigt hem på torsdag efter tre veckor i Europa, varav en vecka i Italien tillsammans med sin bror och pappa...